r Sir Reginald Eversleigh spelade sin roll väl under de få dagar han qvarstannade i prestgården. Uvarochen måste medgifva att baroneten visade en oskrymtad sorg öfver Lionel Dales öde, hvilket bevisade att han var en man med ädelt hjerta, trots de mörka historier som varit i omlopp rörande hans ungdomslif. Innan Reginald lemnade Hallgrove gjorde han sig noga underrättad om sin kusins planer för framtiden. Douglas var med tiotusen pund om året naturligtvis en värdefullaro bekantskap än han varit såsom egare af hilfva denna inkomst, äfven oafsedt vissa andra mörka planer som ännu lågo i sin linda. —Ni skall återtaga ert gamla lefnadssätt i London, Douglas, hoppas jag, sade sir Reginald. Der skall ni snart glömma den sorg som drabbat er. I det moderna lifvets hvirfvel har man ej tid att sörja. — Ja, jag skall komma till London, svarade Douglas. i i I I i