Göteborgsposten – 17 februari 1870, sida 3

förhand. svarade Edenne, men Jag skulle råda er till att hellre begagna er af posten än af telegrafen IIvad menar ni dermedå, sporde jag förundrad. Jo, när vi ha fullt upp att göra, kasta vi telegrammerna i papperskorgen utan att ens öppna dem. Jag har på en enda dag mottagit 100 beställningar pr telegraf och huru skulle jag väl hunnit med att läsa dem alla, men bref, det är något helt unnat. Bref äro sällsyntare, derföre bli de alltid ästa. Det har således gått så långt — åtmiustone i Schweiz — att bref äro sällsyntare än telegrammer. För tjugo år sedan var förhållandet omvändt och något liknande gällde i England om litografierade och tryckta avertissementer och andra skrifvelser. Förr hörde sådane till sällsyntheterna, nu kastar man dem olästa i papperskorgen, men ett bref. ett handskrifvet bref, se det är en annan sak, ett sådant blir alltid läst — man kan ju aldrig så noga veta ....... En stor del af de engelska annonsörerna, som insett sanningen häraf, låta derföre sina till omkringsändande bestämda avertissement från början till slut handskrifvas, från datum till underskriften, bref på en, två, ja, stundom på fyra foliosidor, istället för att de fordom litograferades eller trycktes. Hvad detta kostar, ätven med det billigaste renskrifningsarvode, kan hvar och en föreställa sig. Men huru det till slut skall gå med den stackars menniska, som måste afskrifva ett och samma bref t. ex. om Hohinson C.is tvättinrättning för barnkläder, flera hundrade — ja, tusende gånger, är något som man endast med fasa kan tänka på, Themsen? — en pistol? eller kanske dårhuset? Ivad måste icke en menniska ha utstått och lidit, innan hon beqvämar sig till ett sådant arbete? Högst få af nutidens lifsyttringar kunna ge så rikhaltiga bidrag till kunskapen om lifvets strid, om striden för den lekamliga tillvaron, som de offentliga avertissementerna. Om en person, som förenade tillräckligt skarp blick och d:o intresse för saken med erforderlig grundlighet och fackkunskap, ville åtaga sig besväret att kritiskt ordna, jemföra och uttyda annonserna i ett nummer af Times, namneligen dem som förekomma på första sidans andra spalt, skulle han ha tillräckligt stoft i sina händer för att kunna skrifva en lärorik och intressant skildring af London dant det lefver och är. Försöket skulle nog vara mödan värdt!