Göteborgsposten – 17 februari 1870, sida 2

det parodiska i hela upptäget, hvilket verkligen synes ha varit mer än lofligt löjligt och endast erhåller ett skuggstreck af drama genom de kannor af oskyldigt blod som utgötos och de arresteringar af stackars, vilseledda arbetare, som företogos. Det var d. 7 d:s, som Rochefort häktades. Tidigt på morgonen samlades ministrarne i Tuilerierna, för att besluta, huruvida man under dagen skulle skrida till denna åtgärd. Majoriteten röstade för häktningen. Rochefort kom ensam åkande i en droska till lagstiftande församlingen, hvars läktare voro fullproppade med menniskor. Efter sammanträdets slut kom Rochefort ut. Han var ytterligt blek och stödde sig på Gambetta, som erbjöd honom en plats i sin vagn, hvilken han dock afslog. Polisen visste, att han på aftonen skulle bevista ett möte med sina valmän och anhängare i la Villette, hvarför en poliskommissarie begaf sig dit med 9 agenter och väntade utanför lokalen. KI. 147 på aftonen hade redan några tusen personer infunnit sig derstädes, af hvilka blott det minsta antalet kunde få plats i salen. Bland dessa menniskor rådde stor rörelse. Isynnerhet voro qvinnorna upphetsade, emedan de ej ville beröfvas sin deputerade. Marseljäsen sjöngs och man skrek: lefve Rochefort! Detta varade till kl. 8, då sammankomsten tog sin början och öppnades af Gustave Flourens, emedan Rochefort ännu icke anländt. Flourens såg mycket allvarlig ut. Han tycktes vänta oroliga uppträden. Omkring kl. 1,9 dånade utanför möteslokalen vid Rue des Flandres plötsligt det tusenstämmiga ropet: Lefve Rochefert! Lefve republiken!Dessa rop voro äfven lösen för agenterna, som skulle gripa Rochefort. Han hade knappast stigit ur sin vagn, då poliskommissarien närmade sig honom med sina nio agenter, skiljde honom från hopen och visade honom häktningsordern. Rochefort gjorde intet motstånd, utan sade blott till en af sina vänner: Säg Flourens, att jag ej vill veta af något upprop till sfolket, deretter vände han sig till de kringstående och ropade: Stannen, medborgare, jag kommer genast upp på mötet. Agenterna förde honom nu till vaktposten. Hopen blef först icke varse, hvad som försiggått. Då nu plötsligt ropet ljöd att Rochefort häktats, rusade alla till vakten, som man sökte storma. Men Rochefort stannade der endast i några minuter. Man förde honom genom en bakdörr till en vagn, som hölls i beredskap, för att köra honom till fängelset St. Pelagie. Dit kom han något etter kl. 9. Han var mycket lugn. Då man sporde honom, huruvida han hade något uppdrag att gilva, svarade han: nej, men begärde böcker, bläck och penna samt eld i kaminen, emedan han, såsom han sade, ville arbeta. Rörelsen bland hopen på gatan hade emellertid blifvit stark. På mötet, der Gustave Flourens ännu alltjemt förde ordet, meddelade en ung man underrättelsen om Rocheforts häktning. Den, som ej bevistat den scen, som nu följde, kan ej göra sig någon föreställning om det raseri, hvaraf alla fattades; från alla håll ljödo de gräsligaste hotelser: Flourens drog sin i käppen dolda värja, afsköt med andra handen sin revolver mot taket och utropade: Jag visste det på förhand, jag förklarar mig för uppror och uppmanar alla medborgare att hämnas den skymf, som man tillfogar den allmänna rösträtten. Massan utstötte nu ett förfärligt tjut, och då poliskommissarien upplöste mötet, dånade från alla håll ropet: Kör ut kommissarien ! Ned med kommissarien!, och Flourens förklarade honom för fånge, för att, såsom han sade, skydda honom för handgripligheter. Salen utrymdes. En del af de närvarande, som endast af nyfikenhet infunnit sig, grep till flykten, under det att de öfriga, till hvilka ea stor del af massan på gatan anslöt sig, med Gustave Flourens i spetsen, tågade till Belleville. Under vägen sjöngs marseljäsen och skreks: Lefve Rochefort! Lefve republiken! Ned med mördarne! Massan tågade öfver boulevarden la Vilette utför gatan Faubourg du Temple. Der uppkastades den första barrikaden. Klockan var nu ungefär 4210 på aftonen. Den utgjordes af en omnibus och några fiakrar. Inom ett ögonblick stängdes nu alla butiker. Myndigheterna hade emellertid blifvit underrättade och en stark asdelning polisagenter ryckte fram mot barrikaden. Denna blef dock icke försvarad. An