Göteborgsposten – 17 februari 1870, sida 1

något annat att göra än vänta. Nu ekola vi följa vår stackars Douglas hem. Douglas Dale gjorde inga invänningar; han insåg att squiren hade rätt. Sällskapet återvände till prestgården och Douglas begaf sig efter ankomsten dit genast upp på sitt rum, lemnande åt sir Reginald och squire Mordaunt omsorgen att vidtaga alla förberedelser för morgondagen och meddela damerna den olycka som händt. Tidigt följande morgon gick squire Mordaunt till Douglas Dales rum. Usan fann honom påklädd utsträckt på bädden. Han hade ej gjort någon förändring i sin drägt och synbarligen haft för afsigt att vaka till morgonen, men naturen hado tagit ut sin rätt och mot sin vilja var Douglas Dale försänkt i sömn. Hans gamle vän smög sig tyst ur rummet, och sedan han tillsagt tjenstepersonalen, att den person som nu måste anses som husets herre ej finge störas, gick han ut för att fortsätta sökandet. Douglas Dale vaknade ej förrän klockan nio, och sedan han med en känsla af bitter sorg och sjelfförebråelse för det han sofvit rest sig upp, fann han squire Mordaunt i rummet. Den gode gamle herrn fattade under tystnad den unge mannens hand och gaf den en tryckning som sade allt. De lade den vanställda döda kroppen af den man, som dagen förut varit husets älskade och vördade herre, i biblioteket, der han mottagit zigenerskans onyttiga varning. Under det Douglas Dale med outsäglig sorg betraktade broderns bleka drag, öppnade en betjent varsamt dörren och kallade ut mr Mordaunt.