Göteborgsposten – 15 februari 1870, sida 1

St MVA — het af de motioner, som sill dessa utskott remitterats. En sådan massa af heterogena, man kan gerna säga disparata motioner, äro till dessa utskott anförtrodda, att för utskottens resp. ordförander kan man känna sig manad fälla en trogen förbön. — I utskottet N:o 3 tillkommer det v. häradshöfd. Gustafsson att såsom ordförande lösa motionsproblemerna om telegramtaxan, barnarbetet i sabrikerna, ångpannor, jasCtadgan, ångbåtar, städernas ordningastadga, jernvägstrafiken och måttprofning. Nämnde ordförande är en helt ung man, med ringa insigter på det område som nu anvisats honom, och af hans resp. kolleger torde ingeniör W. Lindberg vara den ende som kan i vissa frågor lemna honom en hjelpsam hand. — Iutskottet N:o 4 skall expeditionskronofogden Öhlin utreda motionerna om rymmare, rustningshästar, länsreglering, landthandel, räntenppbörd, trejdebetyg och — skånska frågan. Jag kan föreställa mig den häpnad som grep den gamle hederlige expeditionskronofogden, då han, efter att i hela sin lefnad omvexlande hafva handskats efter omständigheterna med rospiggar, hållit vägoch husesyner, förrättat bouppteckningar, arlskisten och auktioner, nu med ens, genom landtmannapartiets tillskyndelse, blitvit älagd att utreda frågor, som för honom äro lika främmande och oklara som för utskottets öfriga ledamöter. Lyckligtvis finnes för dem en utväg, hittills osta till öfvermått anlitad, då man vill komma ifrån en kinkig fråga, den nemligen att föreslå ven underdånig skrifvelse att K. M:t behagade genom en komit låta utreda — etc. etc. Om jag hade någon böjelse för det högdramatiska, så skulle jag måhända med en dyster stämma uttala: på horisonten visar sig ett botande moln, som går i riktningen mot vårt nya sjöförsvarv. Men man kan också helt enkelt säga, sädana omständigheter hatva på senaste tiden inträffat, som påkalla en ny pröfning af de bekanta grunderna för och deras tillämpning på sjöförsvaret. — Initiativet till denna pröfning togs af kapten Palander i Andra kammaren genom hans der afgifna motion Åom reorganisation af rikets sjöförsvar. Hans företrädare, huru sjelfständig denne än ville synas vara, skulle aldrig vågat sramkomu a med en dylik motion, äfven om han dertill hade erhållit nödiga materialier. Hr Palanders ställning är ojemförligt mera trygg. Först och främst är han i frågan fullkomligt hemmastadd, och derjemte är han både moraliskt och ekonomiskt oberoende. Men tvifvelaktigt är om hans uppträdande ändå skulle medfört åsyftad verkan — ty han uppträder mot en auktoritet som beherrskade en del af tidningspressen — om ej ödet så hade fogat att den celebre kapten John Ericeson hemsändt ett bref, i hvilket ett dunkelt, man säger äfven: ett oförklarligt yttrande förekom, som föranledde kapten Carlsund av uppträda med en kort replik. Nu ansåg sig gretve Henning Hamilton skyldig att i Första kammaren taga till orda och ingalunda såsom fredsfurste. UHar framställde en motiverad interpellation till hr sjöministern, och begärde upplysning dels huruvida de af kapt. John Ericsson föreslagna och å de här byggda monitorerna anbringade tornen vore att betrakta endast såsom provisionela, och dels om genom tornens förstärkande monitorerna blifva fuilgoda krigsfartyg. På denna interpellation förklarade sig statsrådet trih. Leijonhufvud skola svara nästa Onsdag, men ansåg sig genast böra meddela att kapt. John Ericsson icke upplyst att monitortornen voro provisionela. — Frih. Leijonhufvuds svar på grefve Hamiltons interpellation — med stort intresse afbidad naturligtvis — kommer väl att upplysa, ifall ett —