Göteborgsposten – 14 februari 1870, sida 1

Städernas tolaz. Bland de många anmärkningar, som innar den nya riksdagsordningens antagande riktades emot densamma, fanns äfven den, att förbållandet efter hvilket land och stad skulle komma att i representationen deltaga icke vore väl afvägdt, utan att detta uttölle till städernas nackdel. Man fruktade att de mera tal vikt representerade landtmannaintressena skulle begagna sin numeriska öfvervigt till att förskaffa sig fördelar på stådernas bekostnad. Då emellertid detta var en olägenhet, hvilken måste antagas såsom möjlig vid hvarje på allmänna val bygdt representationssätt i ett land der befolkningsförhållandena äro så beskaffade som i vårt, var det utan tvifvel i sin ordning att man äfven i detta afseende sänkte högt om sveuska folket och ölverlät åt en stigaude bildning och en alltjemt fortgående nivellering af skilda landtoch stadsintressen att undanrödja olägenheten, ifall densamma verkligen skulle inträda. Under den första riksdagsperioden ha dessa specifika Jandtmanna anspråk framträdt mera indirekt än direkt, mera gått ut på at afskudda bördor, hvilka särskildt tryckte landtman nanäringen än fråntaga städerna dem enskild: ullhöriga förmåner. Sådana försök ha varit innefattade i de väckta förslagen om grundskatternas upphälvande utan lösen, och deraersattande genom allmän bevillning, om indelningsverkets upphörande m. m. Men ett par motioner ha vid innevarande riksdag framkommit, hvilka åtminstone kunna tydas der hån att de innebära ett mot städerna omedelbart riktadt angrepp. Till dem räkna vi först och främst hr Rils Larssons i Tullus motion om nedsättning i tolagen eller rättare i der ersättning för mistad tolag, hvilken af tullmedlen utgår till stapelstäderna. I nuvarande riksstat finnes nemligen upp: taget ett förslagsanslag al 1,040,000 rdr sför att användas till detta ändamål och motionären önskar nu att detta skall nedsättas med 215,000 rår eller till 825,000 rdr. Hr Nis Larsson