Göteborgsposten – 14 februari 1870, sida 1

Sällskapet vid frukostbordet var mycket lysande. Lydia Graham var en ståtlig ryttarinna, och ingen drägt kunde kläda henne bättre än denna riddrägt af blått kläde. Den tidiga timma till hvilken mötet var beramadt var en tillräcklig ursäkt för att hon frukosterade i riddrägt; hon frambar också helt glädtigt denna ursäkt då hon gjorde sitt inträde i denna drägt och med ridspö i handen. En förtjusande rodnad färgade hennes kinder — en rodnad som förorsakades både af hoppet om en angenäm dag och minnet af den framgång hon haft under gårdagen. Ty hon kunde ej misstaga sig på den uppmärksamhet Lionel visat henne föregående afton, och denna morgon läste hon ånyo beundran, om ej en varmare känsla, i hans blickar. — Ni tänker således verkligen följa jagten, miss Graham? sade mrs Mordaunt med någonting liknande en rysning. ) Forts. fr. N:o 34.