Göteborgsposten – 11 februari 1870, sida 2

Hvad beträffar mr Mordaunt var detta fullkomligt naturligt; men Lionel DuUle visste att hans kusin ej brydde sig cm en jagt. Hvirföre visade han då en sådan oro med afseende på det till följande dagen beramade jagtpartiet? Hans oro hade tydligen afseende på detta jagtparti, ty sedan han blickat ut genom fönstret för tredje gången utropade hun i triumferande ton: Ä — Jag lycköuskar er, mina herrar; ni torde få ert jagtparti i morgon. Det fryser ej längre, det regnar. Mr Mordaunt sprang ut ur salongen och ätervände efter fem minuter med strålande ansigte. — Jag har varit ute och sett på vädret, sade han; sir Reginald har fullkomligt rätt. Vinden har blifvit sydvestlig, det regnar starkt och vi torde få vårt jagtparti i morgon. Lionel Dales ögon voro fästade på hans kusins ansigte då landtsquiren meddelade denna underrättelse. Till sin öfverraskning såg han att detta ansigte blef dödligt blekt. — I morgon, mumlade sir Reginald. V. Hela natten igenom regnade det och på morgonen den 26:te, då herrarne i prestgården gingo till fönstren för att se på vädret funno de till sin tillfredsställelse den syd