Göteborgsposten – 10 februari 1870, sida 2

slut på dess missförhållanden. Alla de läror, som afse dessa ombildningar, tillhöra antingen kommunismen och socialismen eller äro en frukt al samhållstetenskapens klara och praktiskt utförbara anvisningar. Kommunismen utgår från satsen om allas lika rätt till njutning i lifvet och vill befordra medlet härtill: allas rätt till besittning af lika stor materiel egendom. Positivt uttryckt, blir derför kommunismen en fordran på egendomsgemensamhet, negativt åter, en fordran på den enskildes egendomslöshet. Socialismen fordrar, att endast arbetet skall läggas till grund för eganderätten inom samhället, att arbete och eganderätt skola vara mot hvarandra jemnt afvägda och att den senare blott uppkommer genom det förra. Socialismen bekämpar framtör allt kapitalets herravälde öfver arbetet; men de böra ej stå i strid mot hvarandra, utan äro solidariskt förbundna. Kapital utan ett arbete, som vidmakthåller och ökar detsamma, är ej allenast dödt, utan förtär sig sjelft. Då den första franska revolutionens män, efter det Robespierre lemnat sitt hufvud under guillotinen, blefvo öfverväldigade, kommo nägra af dem i fängelset på den tanken, att demokratien ej kunde tl fredsställa folkets önskningar och behof, om icke egendomen och den derå grundade sociala olikheten upphäfdes. Gracchus Babeuf träade i spetsen för dessa män, stiftade Societw6 du Pantheon, som snart räknade ett par tusen medlemmar, och utgaf en tidning ÅLe Tribun, som svulstigt predikade, att all egendom tillhör folket, hvilket sålunda allena är egen jungar. I några nya arbeten utvecklade han domsegare ... Alla hafva rätt till allt; den fullkomligaste likhet i njutningar införes, och högsta makten drager försorg om, att hvar och en må kunna lefva i ett passande välstånd, hvilket blir så mycket lättare, som följden af ett allmänt arbetande måste bli öfverflöd. Arbetet bör företrädesvis bestå i åkerbruk, hvaremot man på vetenskapons, konstens och manufakturens områden bör inskränka sig till det oundgängligast erforderliga. Likhet i bostad och beklädnad införes, på det att ej en gång i det yttre och tillfälliga den ene må särskilja sig från den andre. Alla barn föras till ett stort uppfostringshus och här meddelas åt alla, utan åtskilnad i afseende på andlig begäfning, en högst enkel och för alla fullständigt lika uppfostran. 14 det att icke genom pressen tilläfventyrs må utsås några frön till blifvande olikheter, bör det tryckta ordet ställas under den strängaste censur. Likaså böra alla stora städer upphäfvas, emedan de sociala olikheterna der tramträda skarpast, på grund hvaraf tillvaron af större städer är att anse såsom tecken till sjuklighet inom det otfentliga litvet. I enlighet härmed ville Babeuf all enskild egendoms konfiskering och förläggande under staten samt upphäfvandet af arfsrätten. Planen förbereddes till verkställighet, hvilken senare dock förekoms genom direktoriets vaksamhet. Babeuf dog på schavotten och hans kommunistiska idger undertrycktes. Det sociala problemet om medlen till att förverkliga en allmän menniskornas sällhet togs först om hand af grefven at SaintSimon och köpmannen Charles Fourier. Etter franska revolutionen utgaf SaintSimon sina Lottres dun habitant de Gendoe a ses conlemporains, i hvilka han på ett fantastiskt sätt sordrade en ny ombildning af staten och samhället, i det han ville lägga den andliga makten i händerna på de visa, den verldsiga i händerna på den egande klassen, och åt alla gifva rättighet att utse de män, som borde utgöra mensklighetens stora ledare. En nelt ny verld med ny religion och högre samvällsställning för qvinnan hägrade för hans öga. Denna nya religion skulle stå i samklang med vetenskapens framsteg och samhällets behof. Planen väckte ej genklang och några nya arbeten funno ej atnämare. Efter flera år framträdde han åter, 1814, med sin ok Norganisation de la socitt europgenne, genom hvilken han vann ett antal häntörda lärsin plan, hvilken gick ut derpå, att industrien vore den sanna folkmakten och att konungamakten måste sluta förbund med denna, om icke en ny revolution skulle uppstå, dermed forutsägande julirevolutionen. Men antalet at hans vänner aftog, ingen lyssnade till honom, ban försjönk i elände och sökte att skjuta sig, sårades, men ej dödligt. Nu återvann han sin forna spänstighet och utgaf sina hufvudverk: — 4f H META BEATA AA RR RAMSES FE