Göteborgsposten – 10 februari 1870, sida 2

dess bättre. Jag är beredd att tåligt afhöra er: om ni ochöfver hjelp är jag färdig att gifva er sådan; men det är förspilld tid och möda att utöfva era zigenarekonster på mig. — Jag behöfver ingen hjelp af cr, svarade zigenerskan föraktligt; jig säger er ännu en gång att jag kommit hit för att tjena er. — På hvad sätt kan ni tjena mig? Säg ut och säg fort! sade Lionel; jag måste nästan ögonblickligen återvända till mina gäster. — Era gäster! upprepade zigenerskan med ett hånskratt; väl valda gäster att samla i ert hem under denna heliga högtid. Sir Reginald Eversleigh är ibland dem, förmodar jag? — Ja. Ni känner hans namn mycket väl, tycks det. — Ja. — Känner ni honom personligen? — Känner ni honom, Lionel Dale? frågade den gamla qvinnan med plötslig styrka. — Jag har god anledning att känna honom — han är min köttslige kusin, svarade kyrkoherden. — Ni har god anledning att känna honom — en anledning som ni är okunnig om. Skall jag säga er denna onledning, mr Dale? — Jag är färdig att höra hvad ni har att säga; men jag måste upplysa cr på förhand om, att det ej kommer att göra stort intryck på mig. — Tag er till vara för att anse min varning som en dåraktig fantasi. Det är ert lif som står på spel, Lio