Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 3

Af den nuvarande skarprättaren behöfver man icke frukta någon otymplighet eller försummelse. Det är en jätte om goda 3 alnar och han är likaså kallblodig, krattig och behändig som stor. När man ser hans höga växt, breda skuldror, hvita hår och stora, i förbivående sagdt utmörkt väl skötta händer, frestas man nästan beklaga, att han icke bär medeltidens pittoreska bödelsdrägt, blodröd jacka och hätta. Ian alltid svartklädd, liksom bure han ständig sorg efter dem som rättvisan öfverantvardat honom i handom. Ehuru hr Muistre är en intelligent och uppfinningsrik person, som anbragt vigtiga förbättringar på det sorgliga redskap, som han leder och oaktadt han sjelf betraktar sig som slutstellen i den sociala byggnaden har han dock icke varit istånd till att höja sitt embete i den offentliga meningen. Hans afloning är icke hög med fästadt afseende på hvad han har att uträtta. Han får en ersättning af något öfver 6000 rdr sy. för att vårda, inhysa och tranportera guillotinen, betala timmermännen, föra liken till kyrkogården, dessutom har han en årlig lön af 3000 rdr. Före revolutionen hade skarprättaren en årlig lön af 4500 rdr och dessutom lät parlamentet till honom utbetala ett visst belopp för hvarje afrättning. Hans medhjelpare äro aflönade med c:a 1000 rar hvardera. För att i denna skildring komma verkligheten så nära som möjligt har jag personligen varit närvarande vid en afrättnings alla wetalj Det är tillfyllest att oftentliggöra dessa intryck, då dessa sorgliga skådespel ständigt bestå af samma Äpptraden, hvilka försiggå inför allmanhetens ögon i en oundviklig, förut bestämd ordning. Så snart tidningarne meddelat att en lifdomdas nådeansökan blitvit afslagen af kassationsd nistolen, samla sig hvarje atton hopar af nyfikna på Roquettetorget och vänta. När man ser att intill kl. 1 på natten ingenting ovanligt tilldragit sis, skingrar man sig åter. I daggryningen infinna sig andra, som ätven få gå bort med oförrattadt ärende. En atton kl. 11 ser man personer med lyktor undersöka stenläggningen framför fängelset och några polisbetjenter postera sig i gathörnen. Nu är det intet tvitvel mera: I morgon bittida skall det ske! I ettstort skjul, med till hälften sönderslagna fönsterrutor, vid we Folie-Regnault förvaras guillotinen, söndertagen i flera afdelningar. Alltsammans lastas på en vagn, i en annan, som är täckt, sättes den stora korgen, som tjenar till likkista för den afrättade under tärden till kyrkogården. Framemot midnatt äro dessa förberedande åtgärder vidtagna. Fem minuter derefter är alltsammans transporteradt till La Roque.tes fängelseport. Ställningarne, som stycke för stycke äro numrerade, lyftas af vagnen; vid skenet äf några lyktor börjar man att sätta ihop dem, en operation, som räcker ett par timmar. Detta arbete krarver stor noggrannhet, ithy att mmsta afvikelse i de båda stolparnes paralella ställning skulle försvaga eller omöjliggöra bilans fall. Ställningen i sm helhet är så inrättad att den kan sammanfogas utan hammarslag. Understundom händer dock att träet slagit g en smula och att man blir nödsakad använda hammaren för att få styckena att passa ihop och då blir det genast rörelse i de tillströmmande folkhoparne, man sträcker på halsen och ställer sig på tå för att bättre kunna komma åt att se. (Forts. följer.) — —nn H RER