Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 2

Rättegångsoch Folissaker. loliskammaren. I går företogs förhör angående uppkomsten af den feldsvåda som i Fredags utbröt i åkaren I. A. Alldins hus n:o 140 i Majornas 5:te rote och genom hvilken nämnde hus samt några uthus blefvo lågornas rof. Då, såsom man af nedanstående finner, flera anledningar förekommit att Alldin sjelf anlagt elden, hade han blifvit häktad och stod nu iklädd fångdrägt inför poliskammaren. Alldin uppgaf att i nedra våningen af det nedbrunna boningshuset bade funnits 2 rum och 2 kök: i vindsvåningen åter funnos ett frontespicerum med kök samt tvenne gafvelrum. Hus och uthus voro assurerade för 3000 rdr. Alldin sade sig icke känna det ringaste till eldens uppkomst. Han hade ett rum med kök stående för sin räkning på nedra botten af huset. I dessa rum var han senast omkr. kl. 6 samma afton som eldsvådan utbröt. Han hade dä burit in en sele i desamma. Förhållandet var nemligen att han varit ute på körslor med sin häst, hvars stall var befintligt i de nedbrunna uthusen. Han anlände kl. 6 på aftonen till den källare han förhyrt i bryggare Roempkes hus vid Smala vägen och i hvilken han har en nykterhetsvärdshusrörelse, som förestäs af hustru Olivia Andersson. Nu, susom vanligt, bad han denna följa med sig upp till gården i Rangströmsliden (den afbrunna) för att lysa honom då han fodrade hästen. IIon följde med och sedan han på en vind skurit hackelse, hvarunder hon lyste honom, gingo de tillsammans in i det rum, hvilket jemte kök af Alldin disponeraues i boningshuset. Fft.r att ha blåst ut ljuset i lyktan som de medhaft på vinden, satte han ett haltbrändt ljus i en stake stående på bordet, på det att den som bodde der (denne person Åsom bodde der ville Alldin alltid under förhöret låta halka förbi så obemärkt som möjligt) skulle ha ljus då han kom hem. Han tände på detta ljus för att få af skaren och släckte det åter. Fullkomligt säker på att han dervid icke spillde någon eld förklarade han sig vara. Olivia Andersson och han gingo d efter i sällskap från stället, men nere i Rangströmsliden gick han in i en bod för att köpa några skorpor åt Olivia Anderssons barn. Olivia sjelf gick under tiden ensam förut, så att han etter henne återkom till den af honom förhyrda källaren. Då de icke hade någon mat hemma, bad han Olivia Andersson följa honom till en hökarebod i närheten. På polismästarens fråga, hvarföre icke hah eller han ensam uträttade detta ärende, kunde han just icke ge något tillfredsställande svar. Tydligen hade han under denna afton ganska stor obenägenhet för ensamheten. Först sedan de återkommit från expeditionen till hökareboden hördes larmskotten. Da han såg efter hvar elden utbrutit sann han att det just var i hans eget hus och skyndade dit. I köket, hvarest elden bröt ut, hade han en kista med linnekläder stående. I inre rummet funnos trenne stolar, ett bord, en resärsofla, en dyna, trenne stolar och en chiffonnier, i hvilken låg en revers a 270 rdr, utfärdad af Alldins syster, samt litet kläder. Allt detta hade gått förloradt under branden. Dessutom hade A. lånat ut tvenne stolar och ett bord till timmermanen Olsson, som bodde ofvanpå i det nedbrunna huset. Alldin förklarade sig, som sagdt, känna alldeles ingenting om eldens uppkomst. Ilan hade hvarken hatt någon tanke på eller fällt något yttrande om att det kunde vara tördelaktigt, itall huset brunne. Detta så mycket mindre som man bjudit honom 4000 rdr för huset och han således bort taga högre assurans, ifall han haft någon sådan afsigt. Då han kom ut och fick se elden, fann han att denna var starkast i ena hörnet, men om den börjat i öfra våningen och gått nedat eller tvärtom tilltrodde han