Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 1

så orolig rörande tiden om hon ej väntade någon besökande, ett budskap eller ett bref! Under en lång stund väntade Jane Payland och lyssnade utan resultat. Ingen gick genom korridoren till mottogningsrummet, utom kammarjungfrun som tog bort thåservisen. Jane såg på sitt ur och fann att klockan var öfver nio. — Kan det vara möjligt att någon kommer till mylady i qväll? tänkte hon. En fjerdedels timma derefter hörde hon det knarrande ljudet at fotsteg i korridoren. Hon reste sig hastigt från sin plats, smög sig till dörren och tittade ut i korridoren. Hon såg då en man nalkas, klädd som landtman i en grof frisrock och med hakan så fördjupad i en yllehalsduk och silthatten nedragen så långt öfver ögonen, att ingenting af hans ansigte var synligt utom en lång nisa. Denna långa näsa, liknande ett fogelnäbb, tyckte miss Payland sig känna igen, men hon kunde ej säga hvar hon sett den förut. Landtmanren gick rakt fram till mottagningsrummet, öppnade dörren och gick in. Dörren slöts efter honom och derefter hörde Jane Payland ett svagt ljud af röster inifrån rummet. Det var tydligt att denne landtman var lady Eversleighs väntade gäst. Janes förvåning fördubblades. — Hvad betyder allt detta? frågade hon sig sjelf. Är denne man någon slägting till mylady? Hvar och en vet att hon var af låg börd, men ingen kan sägo hvari