Göteborgsposten – 7 februari 1870, sida 1

— — ——— — — sättet, sade han efter en paus. Jag tror att Spavin kan sälja honom till en jockey, fastän han ej vill lemna honom till en gentleman. Jag vet att han gerna skulle vilja vara af med djuret. — Godt, sade Victor Carrington, om ni då ställer er klokt, så har ni er fempundsnot. Naturligtvis får Spavin ej tro att det är en gentleman som vill ha hästen. Tror ni att ni kan åtaga er denna sak? Stalldrängen lade fingret på näsan och nickade betydelsefullt. — Jag har utfört svårare saker än denus, sade han. När vill ni ha djuret? — Oförtöfvadt. — Kan ni komma hit i morgon afton, eller skall jag besöka er i ert hem, herre? — Jag skall komma hit i morgon afton klockan nio. — Godt, herre; ni skall då få höra nyheter från Buffalo. Victor Carrington såg att konjaken nu utöfvat sin verkan på mr Spavins stalldräng; men han hade fullt förtroende till mannens förmåga utt utföra hvad han ville ha gjordt. James Hawkins var begåfvad med denna slughet som gör en mindro skurk särdeles lämplig för en störro skurks tjenst. Klockan nio följande afton träffades de båda männen på Kompassen. Denna gång var sammankomsten mycket lång och affärsmessig. — Har ni lyckats? frågade Victor. — Jag har lyckats, herre. Mr Spavin tager tjugo