Göteborgsposten – 5 februari 1870, sida 1

ferater om afdömda brottmål som i tidningarne meddelades, redogjordes icke med noggrannhet för de särskilda omständigheter som motivera domsluten, hvilka just derföre ofta föreföllo obilliga. Han erinrade vidare att de obestämda straffen redan i 1734 års lag törefunnos, att t. ex. danska strafflagen, som var yngre än vår, bade mycket strängare straffbestämmelser och hade ett vidsträcktare latitudsystem, men ansågs dock ej olämplig; talaren tvekade ej att försäkra det motionen skulle omsorgsfullt af lagutskottet granskas. En at frih. Tamm väckt, särdeles besynnerlig motion om sammanslående af Stockholms och Upsala län samt om Södertörns ötverflyttande till Nyköpings län, framkallade en protest af frih. Åkerhjelm, som visade motionens olämplighet. Han understöddes af hrr Staaff, Borg och frih. Bonde; ingen talade för motionen, men den blef emellertid remitterad, då den hade bort förkastas. Grefve Erik Sparre är en afsvuren fiende till jernvägsbyggnadsstyrelsen, som han partout vill hafva indragen, ty sedan blef allt väl beställdt. Nämnde styrelse är för grefven den Lernäiska hydran och sjelf är han i detta fall Hercules. Istället för brinnande trädstammar använder grefven glödande motioner. När grefvens motion om nämnde styrelses afskaffande föredrogs till remiss, uppträdde statsrådet Adlercreutz och visade olämpligheten af detta förslag. Motionärens åskor hade dundrat öfver många styrelser, undantagande riksstyrelsen och kanske äfven länsstyrelserna, anmärkte talaren. Motionären hade vid ett föregående tillfälle slösat med loford öfver talaren som skulle lyckats bespara !(; million på trafikomkostnaderna, men den äran tillkom ej talaren. Han afstyrkte motionen på det bestämdaste, och betraktade den som ett af dessa glänsande men föga hållbara förslag hvarmed grefve Sparre är så srikostig. Den kritik som statsrådet Adlercreutz riktade mot grefve Sparres förslag var ganska sträng, och motionären blef på det faktiska området temligen illa tilltygad, men i de humanaste ordalag. Grefve Sparre är visst icke den man som låter sig öfvertygas, när han satt sig något före, och häpen eller modfälld ändå mindre; sådant är icke förenligt med hans natur. Derföre höll han ett ofantligt långt föredrag, som han inledde med den upplysningen att han verkligen hade föresatt sig att moltiga i kammaren — åtminstone fjorton dagar7, tillade han under ett leende; men nu måste han dock frångå denna föresats. Han hade inträdt i kammaren med föresats att yrka på besparingar, detsamma var opinionen i landet och i kammaren. Derföre hade han afgifvit motionen. Han hade uppgitvit besparingarne på trafikkostnaden, åstadkomna af den högt aktade civilministern — det hette ej nu längre min aktade vän, hr civilministern — till 1, million; men det var orätt, besparingen utgjorde 622,000 rdr, och om regeringen nu ville ytterligare nedpruta 378,000 rdr så fick talaren den begärda millionen. Grefve S. blef alltmera lifvad. Han ville göra slut på de olycksaliga jernvägsstriderna, då han såg huru ortintressena rustade sig till fortsatt kamp. Men hvilket sammanhang dessa strider, i hvilka hr grefven sjelt ganska lifligt deltager, hafva med jernvägsbyggnadsstyrelsen angaf han icke. Ilan hade varit medlem i en representation som brast i sina fogningar — och hvarföre? — ljo, mina herrar, tillsöljd af dessa sorgliga jernvägsstrider. Derföre hade han vid sisttörlidne riksdag väckt den stora motionen, som man kallat Lett helt jernvägsnät för att deri fånga alla jernvägsintressen. Derefter omordade tal. sin verksamhet för och sin ersarenhet rörande privatbanor, som hade kostat vida mindre än statens banor, dervid han dock erkände att de förra hade en svagare ötverbyggnad, men dervid borde man ej fästa sig. — Ångan steg nu alltmera och tal. öfvergick till industriens förfärliga aftynande under de två sista åren, och man skulle ej undra på om i vårt fattiga land representationen vägrade att gifva något till jernvägar, derest de ej byggas med större sparsamhet. Det hände grefve Sparre nu, som det ofta händer dem hvilka vilja bevisa för mycket: de skjuta öfver målet, och eftertanken sviker dem. Han hängde upp sig på omständigheter, som han ej hade bort vidröra. Derföre arställde frih. Gripenstedt en sträng vidräkning med grefven itvå punkter. Grefve Sparre hade af den omständigheten att privatbanorna byggts för bättre pris än statens, helt kort och godt dragit den förhastade slutsatsen, att statens medel blifvit illa använda; men emot ett sådant sätt att draga slutsatser måste talaren protestera. Gretve Sparre hade frågat om man hört omtalas att privatbanorna vore sämre byggda än statens? -— Ja, från flera håll hade af fullt tilltörlitliga personer uppgifvits att de enskilda banorna voro i 80liditet betydligt underlägsna statens banor, och grefve S. hade ju sjelf medgifvit aw öfverbyggnaden på de förra var svagare; förefanns något som kunde kallas underbyggnad, så skulle den helt säkert också befionas klenare. Meningen var dock ej att klandra de enskilda bolagen om de byggde på sådant sätt, men för staten vore ett dylikt sätt en dålig hushållning, ty underbållskostnaden blir högre än med ett bättre och således dyrare byggnadssätt. — Vidare erinrade frih. Gripenstedt, i anledning af grefve Sparr-a fram; ställving om de nedgående mnär.ng: