Göteborgsposten – 1 februari 1870, sida 2

dan till de brandskadade från välgårande menniskor på närmare och fjärmare håll influtit gafvor, som hufvudsakligen användts till anskassande af tak öfver hufvudet åt sådana, som omöjligen sjelfva kunnat förvärfva sig detta i vårt hårda klimat oundgängliga behof, begagna flera af den obrunna stadsdelens husegare den timade olyckan såsom en vinstgifvande inkomstkälla, i det de för sina lägenheter taga två ända till fem gånger så hög hyror, som de förut gängse. betta är en affär. a de; men personer finnas, som gifva sådana aflarer namn af ocker på olyckan. Å andra sidan har man ock hört omtalas en person, som icke för något pris vill hyra ut sina många oupptagna rum. Partygsköp. Af rederi i Helsingborg har skon. Peter, hemmahörande i Karlskrona och mätande 20 nyläster, blifvit inköpt för en summa af 10,000 rdr, och kommer fartyget att föras af skepp. L. P. Magnusson fr. Pålsjö. Om nyttan af bränntorfvens tillgodogörande höll, såsom i Onsdagens tidning omnämndes, generaldirektör Falkman vid Landtbruksakademiens sammankomst i Mändags ett föredrag, hvari han, enl. Dag. Nyh., erinrade om den rikedom på torfmossar som förefinnes i vårt land, och hvilka, hittills nästan alldeles obegagnade, representera ett dödt kapital af många tusen millioner. I stället för att draga all möjlig vinst af denna ofantliga skatt, betala vi fem millioner rdr årligen till England för stenkol samt misshushålla med och i vissa trakter af landet alldeles föröda våra skogar; och detta medan man i Norge och Danmark forstår rätt väl att göra sig bränntorfven till godo. Tal. framdrog med afseende på skogshushållningen följande ganska tydligt talande siffror : vi förbruka årligen 8,818,000 famnar ved, under det vi, om vi vilja att våra skogar skola ega bestånd, icke få göra af med mer än 5,720,000 famuar; alltså — för hvarje år åtgå 3,098,000 famnar för mycket. Under åren 1864—1868 ha icke mindre än 22 millioner i tillväxt stadda unga träd (s. k. pitprops) exporterats till utlandet. Ersättningen för dessa har varit ringa i förhållande till den skada skogens sköflande på detta vis tillskyndat landet. Man har följt slöseriets hushällning, lemnande åt efterkommande de sorgliga resultater som af slik hushållning alltid framkallas, såvida icke hjelp kommer i tid. En sådan hjelp — och denna mycket kraftig — erbjuder bränntorfven. Ju allmännare denna börjar begagnas, dess mindre behöfver skogen anlitas för våra egna behof; och generaldirektören ansåg derför att man på allt sätt borde söka så väl genom skrifter som exempel i bandling befrämja ett allmännare användande af bränntorfven. I fråga om att föregå med praktiska exempel, borde. vederbörande jernvägsstyrelser i trämsta rummet dertill finna sig uppmanade. Det skulle vara af oberäknelig nytta, om de trafikerande blefve vana vid att i stationernas väntsalar, tjensteoch boningarum m. m.. se torf begagnas i stället för ved eller cokes och dervid funne att detta af så mången såsom olämpligt och i flera afseenden oanvändbart framställda brännmaterial duger lika bra som vare sig ved eller cokes. ÅÄfven till lokometiven kan bränntorf användas — här likaväl som i Bäjern, der man begagnat sådan för detta ändamål alltsedan år 1846. Hr Storckenfelt, som på uppmaning af prof. Arrhenius yttrade sig om torfvens användbarhet, förklarade att han begagnat s. k. skär-torf i 28 års tid såsom brännmaterial och att han för sin del icke funnit de aldra ringaste olägenheter dermed förenade, så snart några föga besvärliga, genom erfarenheten uppdagade försigtighetsmått iakttogos.