ligt till henne — aldrig förr hade det minsta mola fördunklat hennes äktenskapliga lifs lugna himmel. Derefter hängde molnet tungt öfver detta förut lyckliga par; solen sken aldrig mer på den unga hustruns hem. Hon försökte genomtränga hemligheten af denna plötsliga förändring, men kunde det ej. Hon kunde ej klaga öfver någon ovänlighet å mannens sida — han tilltalade henne aldrig hårdt efter denna första dag. Hans sitt var vänligt och öfverseende; men det tycktes som hans kärlek slocknat, samt endast lemnat efter sig en medlidsam ömhet, sällsamt blandad med sorg och nedstimdhet. Han gjorde Rosamond åtskilliga frågor rörande hennes fars förflutna lif; men rörande detta ämne kunde hon ej säga honom mycket. Hon hade aldrig lefvat tillsammans med sin far förrän efter nybyggandet af Riser View Cottage och hon visste ingenting om hans lefnad före denna tid, utom att han endast varit i England under några korta mellantider och att han alltid kommit för att besöka henne i skolan då han haft tillfälle att göra det. — Han är den bäste och ömmaste bland fäder, sade hon. George Jernam frågade om kapten Duncombe varit i Ingland under den vår då Valentine blef mördad. Sedan Rosamond tänkt efter några ögonblick, svarade hon jakande. — Jag minnes att han kom för att besöka mig den våren, sade hon. Han kom tidigt i Mars och åter i April. Det var då hau först talade om att bosätta sig i England. (Forts.)