dighet. För att vinna kejsaren, ha jesuiterna gjort en omskrifning i dogmförslaget af ordet rotelbarhet. Men Napoleon är numera konstitutionel monark, som ej plägar några hemliga underhandlingar, och att den nya ministören ej skall antaga dogmen som god, derom kan man vara förvissad. Det nya franska kabinettet arbetar forifarande med kraft på att införa kejsardömet på folksjeltstyrelsens bana. Det är af hufvudsaklig vigt för detsamma att snart skrida till det afgörande steget att begära kejsarens tilllåtelse till den nuvarande lagstiftande församlingens upplösnine och utskritvandet af nya val. Den närvarande församlingen kan neml. icke unses representera transka folket, emedan den till stor del ihopkommit genom prefekternas och tredsdomrarnes intriger bland befolkningen. Nen regeringen mäste ha en upplyst och sjöltständig representation att stödja sig på, ej blott en voteringsmaskin. Det vill synas, som att premierministern Ollivicr också törbereder terrängen för de nya valens anställande. Först och trämst har han låtit inrikesministern i ett cirkulär på det strängaste förbjuda prefekterna att utöfva nägot slags politsk wyckuamg på folket och afskedat flere prefek er, de dor gjort sig skyldiga ulll klandervarus valantriger. I konseqvens härmed har Ollivier sjelf som justitieminister utfardat ett cirkulär, i hvilket han hotar hvarje fredsdomare med afsked, som i sitt distrikt föres är någon som kandidat till generalrådet (landstinget), municipalrådet (kommunaltulmäktige). Sedan en dei årenden hunnit bli afgjorda, hvilka måste bestämmas, för att den nya ordningen skall kunna verka, kan man vänta, att lagstistande församlingen blir upplöst, åtminstone är detta en mening, som delas at flera politiska män. Arbetsinställningen i Ureuzot är nu upphörd, och pågå arbetena der som vanligt. Såsom vi törut nämnt, ditsände regeringen trupper till förekommande at oroligheter. Med anledning häraf uppträdde häromdagen de båda radikalerna Esquiros och Gambetta samt förebrådde ministeren, att densamma härigenom inblandat sig till arbetarnes förtång i deras angelligenheter. Inrikesministern genmälte, att trupperna endast dit-kickats, för att skydda det fria arbetet, det vill säga för att intet ondt skulle tilltogas de arbetare, som ville återgå till sina sysselsättningar, af deras andra kamrater. Inom lagstiftande församlingen har man fortsatt debatten om handelspolitiken. Efter Thiers har fordne inrikesministern Forcade de la Roquette talat. IHan är som bekant frihandlare och uppträdde med stor kraft för denna sin mening. Han uttalade sig isynnerhet kraftigt för upprättbållandet af handelsfördraget med England. Han sade, och har deri rätt, att de jordbruksidkande klasserna i Frankrike beklaga sig icke; de äro tvärtom myeket belåtna med sakernas närvarande ställning. Genom handelsfördraget har, sade han, kejsardömet grundat alliansen med Englard på fasta grundvalar. I fall icke alldeles utomordentliga händelser inträffa, så äro dessa grundvalar oförstörbara, under det att Thiers genom sin önskan att stärka dem och Guizot genom sin entente cordiale icke förmått det. Det är — menade tal. — kejsarens statsekonomiska regime, som fast grundat denna allians och så utomordentligt ökat aflärstörbindelsen mellan Frankrike och Italien. Hertigen af Broglie har aflidit i Paris. Född är 1785, var han son till den under revolutionen afrättade prinsen af Broglie. IIans moder, född fröken von Rosen, satt, då mannen aträttades, i fingelset i Vesoul, men lyckages att med sina barn fly till Schweitz. Efter skräckvåäldets slut återvände hon till Frankrike och gilte sig med dArgenson, som gaf barnen en god uppfostran. Ganom sin styffaders intlytande blet den unge Broglie under kejsardömet auditör i statsrådet, derpå intendont i Illyrien, senare i Spanien, slutligen attacheö vid beskickningarne i Warschau och Wien. Etfter första restaurationen i Frankrike erhöll han genom Talleyrands förmedling säte i pairskammaren, der han genast afgat bevis på hög bildning och politisk fr sinthet. Under processen mot marskalk Ney var han en af de pairer, som törklarade honom ickoskyldig. År 1816 giste han sig med B. Albertine, den såsom religiös skriftställarinna bekanta dottren till m:me Staöl (död 1838). Fastän han ej tog någon del i de äldre Bourbonernas störtande är 1830, anslöt han sig likväl till Guizots och doktrinärernas å sigter, för hvilka senares hufvudman han en tid betr aktades. D. 30 Juli 1830 utsågs han at provisoriska regeringen ull inrikesminister, i Augusti af kovung Ludvig Filip till kultusoch undervisningsomnister samt president i statsrådet, men i Nov. utträdde han jemte de ötriga doktrinärerna. IIan motträdde nu solkpartiet. Från Okt. 1832 ull April 1834, derpå från Nov. 1834 vill Febr. 1836 var han utrikesminister. I denna egenskap underhandlade han med England om fördragen ang. den ömsesidiga visitationsrätten till Sios. Sedan 1836 har han