Göteborgsposten – 31 januari 1870, sida 2

man. Jag tror visst att stackars lilla Rosa skall bli ledsen att förlora sin gamle far, men hon skall ha er att trösta sig och ej länge sörja. Dessutom roser jag ju ej bort för alltid. Jag gör endast en liten tripp till Indien för att samla penningar för mina blifvande dotterbarn och kommer tillbaka friskare än någonsin för att slå mig ned i skötet af min familj. Jag har sett en liten nätt skuta som passar mig förträffligt; jag skall utrusta henne och vara till sjös innan lång tid är förliden. Det var klart att den gamle sjömannen talade på fullt allvar och George Jernam försökte ej rubba hans beslut. Rosamond gjorde invänningar, men förgäfves. Tidigt i Juni lemnade kapten Duncombe England ombord på ett nätt fartyg, hvilket han sin dotter till ära kristnade till Ungmor. Innan han for lofvade George, att han sjelf skulle vänta till svärfaderns återkomst innan han begaf sig ut på en ny sjöresa. — Jag kan gerna vara sysslolös i tolf månader eller så omkring, sade han, och min lilla hustru skall ej lemnas utan beskyddare. De båda unga blefvo således lemnade åt sig sjelfva i det trefliga lilla huset. För Rosamond var hennes nya lif endast oblandad glädje. Hon hade älskat sin man med en ung oerfaren flickas hela romantiska kärlek. (Forts.)