veta af hans ankomst innan han ens satt foten på land, och han forsökte hälla sitt ord. En vacker Marsdag såg hon ctt fartyg segla upp i floden med en hvit flagga svajande från masttoppen. På den hvita flaggan stod i ljusröda bokstäfver namnet Fosamond. Då miss Duncombe såg detta, visste hon genast att hennes fästman hade återkommit. Det var ej sannolikt att något annat fartyg än Albatross kunde ha en sådan flagga. Bröllopet egde rum inom en månad efter sjökaptenens återkomst, och efter någon öfverläggning samtyckte George Jernam till att han och hans hustru fortfarande skulle bo i huset vid floden. Kaptenen på Albatross tog sin unga hustru med sig till Devonshire på en kort smekmånadstur, och derunder gjordo Rosamond bekantskap med sin mans tant. Susan Jernam fattade en moderlig tillgifvenhet för den blygsamma och renhjertade unga hustrun, och denna tillgifvenhet skulle bli af oskattbart viärde för Rosamond vid en oförutsedd kris i det nya lif som för henne börjat så lyckligt. Aldrig hade en ljusare framtid legat för ett nygift par än den som låg för George Jernam och hans hustru då de återvände till River View Cottage. Kapten Duncombe mottog sin svärson på det hjertligaste sätt; men några dagar efter George Jernams återkomst, tog den gamle sjömannen honom afsides och gaf honom ett meddelande som uppfyllda honom med förvåning.