Göteborgsposten – 28 januari 1870, sida 3

I IOrITSattå nar redogorelsen tor debalten om handelspolitiken i Frankrikes lagstiftande församling, återupptagande det afbrutna referatet öfver Jules Simons tal: Jules Simon: Det är ej längesedan man ännu kunde säga till de goda arbetarne: Se der bredvid en arbetsgifvare, som varit arbetare; arbeten kraftigt, hushållen, sparen, skaften eder ett litet kapital och j skolen sjelfva bli arbetsgifvare. Jag skulle ej våga att nu afgifva detta råd. Men skulle da massan af arbetarne vara dömd till daglönareyrket, utan något medel att kunna höja. sig derur? Skola vi kunna tåla det, hvilkas pligt såsom lagstiftare det är att isynnerhet tillgodose det stora antalets intresse? Vi ha hvarken varit oförutseende eller overksamma, och vi ha besvarat den nya industriela phasen med en ny lag öfver associationen. De stora etablissementerna skola inom kort sluka de små, det är derför på tiden, att vi säga till arbetarne: Associeren eder i stället för att vara isolerade såsom fordom. Se der det onda, se der orsaken till det onda och se der hjelpmedlet, och jag tror verkligen, att handelsfördraget är helt och hållet främmande för denna sak. . Jag slutar med hvad jag nyss sade: 1. vi äro icke ruinerade; 2. vi befinna oss snarare i välstånd; 3. de industrigrenar, som verkligen lida, göra det genom vetenskapliga eller industriela revolutioner, genom dåliga skördar och andra orsaker, hvilka jag vill i korthet antyda. Jag börjar med de politiska händelserna: det borgerliga kriget i Amerika, Sadowa. Dessa tio år betecknas genom den stora amerikanska republikens sönderslitning och genom ett krig vid våra portar, som hotar oss ända in i våra hem. Amerika är en af våra stora utförselmarknader; denna marknad blir för oss stängd. Den är vår stora bomullsleverantör och upphör att förse oss dermed. Det är ej allt. Vid underrättelsen om försändningarnes upphörande kasta sig somliga öfver de disponibla förråden, andra, bekymrade om sina och hugade att inskränka sin tillverkning, erbjuda sitt råämne. Ankomsten af några oväntade bomullslaster förvirrar alldeles marknaden. Något regulatorspris finns ej mer. Börsspelet ersätter handeln med råämnet. Men spelet är arbetets förfärligaste fiende. Man bör. här i verlden lita på sin vilja, sin tanke, sitt sunda förstånd, men icke på slumpens vexl gar. Om j infören uti en menniska slumpens mi bruk, hafven j tusende chancer till att der införa nöden och en säker chance att der skapa den moraliska utarmningen. Det är på samma sätt med industrien. Börsspelet är för vår industri ett sorgligt äfventyr, men, gudi lof, det skall ej vara länge och industriidkarne skola snart med den allmänna freden och säkerheten återkomma till de vanor, som fordom utgjorde soliditeten i deras hus och deras anseende i Europa. Hvad Sadowa angår, behöfver jag, alldenstund en hvar vet, att Sadowa haft till följd armåernas öfverdrifna tillökning i Europa, ej bevisa någon huru mycket det tryckt på handeln och industrien. Jag finner således orsaken till vissa industrigrenars tryckta ställning i helt andra omständigheter, än handelsfördraget. Tal. framhöll derefter i en glänsande bevisning, huru fransmännens naturliga begåfning satte dem i tillfälle att kunna med framgång äfven i industrielt hänseende bestå täflan med utlandet. . Men fransmännen äro egentligen icke något industriidkande folk. Man skall slå oss i afseende på bomullkindustrien och andra industrigrenar, det är möjligt; men i afseende på sädesproduktionen skall man ha svårt att f. oss och i vinproduktionen skall man aldrig kunna täfla med oss. Vi ha i Frankrike 79 departementer, som sy selsätta sig med vinodling, och dessa 79 departeme ter ega den största lycka som ett folk kan afundas ett annat. När man befinner sig i denna ställning, är man framför allt ett jordbruksidkande folk. Och såsom sådant, menade tal., kan det ej lida af en fri handelslagstiftning, utan tvärtom. Bland öfriga talare må nämnas Thiers, hvars tal likväl icke företedde något synnerligt nytt. Han upprepade, hvad han sagt väl hundrade gånger förut. Menniskan börjar, menade han, med att kläda sig, derpå bygger hon sig ett tak öfver hufvudet och söker sin föda. Han undersökte derpå väfaadsindustriens ställning och framhöll bomulls-, linneoch ylleindustriens svårigheter. Derifrån öfvergående till åkerbruket, bestred han Jules Simons påstående, att frihandlarne ha jordbruket för sig. Hans bevis voro dock redan för länge sedan uttröskade saker och gingo bland annat ut derpå, att den ryska spanmålen komme att stå mycket billigare, än den franska. På detta besynnerliga räsonnemang följde hans kritik af förhållandet med handelsflottan. Men det bästa var de allmänna betraktelser, med hvilka han afslöt sitt långa tal. Han åbero pade sig nemligen på England, för att uppställa den parlamentariska teorien, att representationen skall afgöra handelspolitikens alla törhållanden, hvilken han boppades att äfven det närvarande kabinettet skulle ansluta sig till. Ötvergående till Holland, sökta han framhålla — att detta förr så stora land förmin9— : 3 a : skats, derför att det icke såsom Frankrike baft skyddstullar, hvaremot industrien i Ryss land, Schweitz och Österrike står sig godt, derför att den gynnas at skyddstullar. Hans tal helsades med bifall af centern och venstra centern. Från Frankrike erfara vi i öfrigt, huru frihetsentusiasmen der griper alt mera omkring sig. Så har i Toulons bagao en revolt egt rum bland galrslafvarae. De sammanrotade sig, smorde upp väktarne och slogo sönder allt, som kom i deras väg, under arsjungande af marseljasen och rop af lefve friheten! Hela garnisonen måste gå i gevär. Följande morgon var man herre öfver revolten, och dennas anstiftare fingo i alla de öt