Göteborgsposten – 27 januari 1870, sida 2

A —4225 — Ser ni den vackra ljushäriga dvinnan med de hvita kameliorna i håret? sade han efter att ha gjort engelsmannen uppmärksam på en hel mingd utmärkta personer. Det är madame Durski, den unga och rika enkan efter en österrikisk officer och en al de mest beryktade skönheter i Paris. — Hon är mycket vacker, svarade Reginald likgiltigt; men hennes skönhet är af ett kyligt slag — hennes ansigte liknar alltför mycket en vaxbild. — Vänta tills ni får se henne lifvad, svarade Hector Leonce. Vi skola genast gå till henne i logen. Då ridån vid påföljande akts slut föll lemnade de båda unga männen sina platser och gingo till madame Durskis loge. Hon mottog dem artigt och Reginald Eversleigh faun, att hennes ansigte, huru mycket det än liknade en vaxbild, ej saknade intillektuelt behag. Hon yttrade sig vil och hela hennes sätt förrådde fullkomligt god ton. Reginald förvånades öfver att hennes enda sällskap var den lilla engelska damen klädd i en svart sammetsklädning. Efter operan följde sir Reginald och Hector Leonce madame Durski till hennes våning vid rue du Faubourg St. Honore, och der fick baroneten bevittna ett högre spel än han någonsin förr sett i ett privut hus, der en qvinna residerade. Vid detta tillfälle tog den vackra enkan sjelf plats vid rouge et noir-bordet och Reginald såg hvad som behöfdes för att upplysa honom om hennes verkliga karakter. Han såg att hos denna qvinna var kärleken till spel en passion. Han såg de ögon hvilka annars tycktes så