Göteborgsposten – 27 januari 1870, sida 1

Bref från Amerika. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Filadelfia d. 8 Jan. 1870. Efter återkomsten hit från Chicago, der jag under fjorton dagars tid uppehållit mig, skyndar jag att, medan intrycken ännu äro varma, hemsända några sanningsenliga underrättelser om den punkt i Vestern, som emottagit största delen af emigranterna från de skandinaviska rikena och från hvilken dessa sedermera hafva utgått åt alla riktningar för att på sina, ofta dyrt nog betalade jordstycken börja, eller kanske rättare fortsätta ett mödosamt arbete, hvilket dock, i motsats till det derhemma, underlättas af en i de flesta fall förr eller senare förverkligad förhoppning att hinna målet: en från de svåraste bekymren befriad ålderdom. Aldrig har någon, som fattat pennan för att beskrifva förhållandena här i Amerika, kännt sig i en högre grad än jag intagen at en innerlig önskan att se sakerna sådana som de i verkligheten äro; och visste hvar och en, med hvilken samvetsgrannhet jag går tillväga vid nedskrifvandet af mina iakttagelser, skulle ingen såsom allt för stor anse den förmätenhet, som ger sig tillkänna i mitt här en gång för alla uttalade anspråk — att blifva trodd och aktad såsom en ärlig skribent, en sann fosterlandsvän. Härmed har jag dock ingalunda sagt, att jag önskar se mig fritagen från hvarje misstanke för begåendet af misstag; ty ehuru jag hörer till dem at de hitkomna, som icke erhållit mindre och icke heller stort mera af lycka än väntadt var; fastän således mitt omdöme ej blifvit förvilladt af egna moteller medgångar och oaktadt jag alldeles icke — vare sig i egenskap af vän eller fiende till emigrantagenter och jordförsäljare m. fl. — önskar tjena något enskildt intresse, inser jag väl att jag, med min på det hela obetydliga verldserfarenhet och måhända i saknad af den så högst nödvändiga praktiska blicken, icke alltid skall träffa spikhufvudet rätt, helst i ett land, der allt från det största till det minsta synes egnadt att förvända synen på folk. Långt ifrån att instämma med dem, som sjunga idel lofsånger öfver tillståndet här i Amerika, skulle jag, såvida jag icke fattat den föresatsen att noga pröfva och att icke genast tro ens mina egna ögons vittnesbörd. vilja framdraga mycket jäfvande häremot; mer å andra sidan kan jag ej gifva dem rätt, som tid efter annan återvändt hem för att i de svenska tidningarne uttönma sig i ändlösa jeremiader. Dessa afsluta nemligen sina uppsatser med en förkastelsedom öfver allt hvad till Amerika hörer; och likväl hafva de i de Hesta tall endast sig sjelfva att skylla för den belägenhet, i hvilken de råkat. Deras benägenhet att, under det de tillbakavisat upplysta och ärliga vänners råd, lyssna till sanningslösa och lockande beskrifningar, deras håg för ett makligt lefnadssätt och deras åtrå efter ombyte och äfventyr — se der orsakerna till deras lidanden! Många — deribland flera handtverkare — med hvilka jag är personli gen bekant, hafva uppriktigt tillstått, att de längtat hit för att få söra ett beqvämare lit och arbeta blott halfva dagen. Huru hafva icke dessa funnit sig bedragna vid ankomsten hit, der det, för hvar och en nykomling