Göteborgsposten – 26 januari 1870, sida 1

Vid kamrarnes sammanträden i Måndags gaf K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof siera talare anledning att yttra or . I Första kammaren öppnades diskussionen af grefve Henning Hamilton med ett längre anförande. Tal. uttalade sitt erkännande öfver den varsamhet hvarmed inkomsterna blifvit beräknade samt öfver regeringens beslut att med afseende på erforderlig ökning af inkomsterna föreslå skatteförhöjning och icke på papperet beräkna de extra inkomsterna högre än de i sjeltva verket kunde blifva. Bränvinsbränningsmedlen ansåg dock tal. vara för lågt beräknade; beloppet af tillverkningen borde beräknas efter de sista 5 eller 7 årens medeltal och sålunda, under förutsättning jemväl af icke ökad skatt, kunna höjas till minst 13 millioner kannor. Detta oaktadt, och då utgifterna med afseende på behof som ännu syntes oafvisliga voro beräknade så lågt som möjligt, måste statsregleringen visa nödvändigheten af ökad beskattning. Men tal. trodde att om också helt naturligt nya behof uppstodo, många gamla kunde nu försvinna. Tal. öfvergick derefter till en detaljerad granskning af utgifternn under de olika hufvudtitlarno och antydde flera besparingar som efter hans förmenande borde kunna ega rum, deribland i anslaget till fångvården, inskränkning i antalet af det årliga beväringsmanskapet samt i anslagen till beväringens beklädnad och till skarpskyttekårerna, i det begärda anslaget till parsarbåtars byggande och förändring af monitorer samt i auslagen till ekonomiska karteverket, afvittringarne och vägars förbättring. I fråga om inkomsterna fästade sig tal. hufvudsakl. vid regeringens förslag om höJande af bränvinsskatten, mot hvilket tal. hyste stora betänkligheter; det vore nödigt att söka efter andra beskattningsföremål och påpekade i sådant afseende i främsta rummet höjd tull å tobak. Sedan frih. Sprengtporten och hr v. koch yttrat sig jemväl ogillande om bränvinsskattens höjande, den senare med förslag att i stället lägga accis a tobakshandeln, uppträdde statsrådet af Ugglas för bemötande af de framställda anmärkningarna. Med ertarenhet från 1867 och 1863, då inkomsterna blifvit 53 mill. rdr mindre än som beräknats, men deremot utgifterna 13 mill. rdr högre, hade regeringen sökt iakttaga den största varsamhet vid inkomst beräkning samt höjt förslagsanslagen till deras verkliga belopp. Med afseende å de anspråk på sparsamhet från regeringens sida, som ständigt framstäldes, nämnde tal. att K. M:t i sina propositioner i förhållande till 1867 års statsreglering åstadkommit en besparing af omkring 2,500,000 rdr, i förhållande till 1868 års statsreglering af 1,480,000 rår, till 1869 års af 266,000 rdr samt i förhållande till 1370 års af 579,000 rdr. Hvad angick beräkningen af branvinstillverkningons belopp, så stödde den sig visserligen på 1867—1869 årens erfarenhet, ehuru K. M:t med afseende på dävarande ogynsamma förhållanden höjt medeltillverkningen mod I million rdr. Att icke allenast de dåliga skördarna förorsakat bränvinstillverkningens förminskning, utan att detta äfven vore en följd af konsumtionens aftagande, bevisades deraf, att på 1860-talet intet år, utom 1867, bränvinstillrerkningon nedgätt så lågt som år 1869, likväl det gynsammaste. Det sistberörda förhållandet ansåg tal. stå i sammanhang med den starkt tilltagande kaffekonsumtionen. Tal. ansåg det emellertid rättast att uppskjuta frågan med beräkningen af bränvinstillverkningens belopp, tills det visat sig, huru framemot våren, sedan bränvinsbränningen egt rum, förhållandena gestaltat sig; och talaren skulle för sin del gerna se, att en ökad afgift blefve obehöflig. Man hade framhållit tobak såsom lämpligare till beskattning än någon annan artikel. Då likväl tullen å tobak här utgör 26 öre per skålp. i Norge 25, i Danmark 9I och tyska tullföreningen är betydligt lägre än hos oss, torde redan i detta våra grannländers förhållande till oss ligga ett hinder för en tullförhöjning eller till vinnande af dermed åsyftadt ändamål. Importen, som från 1859 med obetydlig förändring utgjort omkring 5 millioner, visar också, att vi redan hunnit en hög siffra. Sockeroch kaffeinförseln hafva deremot betydligt tilltagit. Att belägga tobakshandeln med accis, kunde vara lämpligt, men Kammaren skulle då gå ändå längre än den förut gjort och stadga accis å hela tobakstillverkningen och icke ondast å cigarrer. Men erfarenheten från andra länder visar de dryga kostnader uppbörden medför till väsendtlig del förminska vinsten af accisen. Den framlagda staten för tullverket kan, om man jemför förhållandet hos våra grannar, icke billigtvis reduceras. Hvad postverket angår, har statsverket icke allenast befriats från årlig utgift af 70,000 rdr utan äfven förlidet år fått emottaga deri