Göteborgsposten – 26 januari 1870, sida 1

—— C2w—4ura———— —— varit ett dyrbart skämt för den som utfört det, hvilken derigenom förlorat ett värdefullt guldmynt, ville han ej blottställa sig för vidare åtlöje genom att omtala det. Han hade äfven ålagt Rosamond Duncombe och Susan Trott stt iakttaga tystnad i detta ämne. Det fanns äfven en sak som Yoyce Harker aldrig omtalade för kapten Duncombe, nemligen att den förre innehafvaren af stället var den man som Harker trodde vara Valentine Jernams mördare. — Det är illa nog att bo på ett ställe der det påstås spöka, sade Yoyce för sig sjelf då han första gången besökte kaptenen, utan att jag behöfver säga honom att han kommer efter en man som med säkerhet är en dömd brottaling och sannolikt en mördare. XVII Victor Carrington bodde fortfarande i det lilla huset på Londons gräns. Med sin mor till sitt enda sällskap förde han här ett enkelt arbetsamt lif, som hvar och en som ej kände hans karakter skulle ha ansett vara en god och hederlig maus lif. De få grannar som passerade förbi den mur hvilken omgaf huset visste föga om det lif som fördes derinne. De visste blott att af alla husen i grannskapet var detta det lugnaste. De som af en händelse passerade derförbi om natten sågo alltid ljus från ett af de öfra rummen och en blå rök stiga upp från en särskild skorsten.