Göteborgsposten – 20 januari 1870, sida 1

af sin dragningskraft. Men då hans unga vackra dotter var vid den ålder att hon kunde lemna skolan, beslöt han att hon skulle ha ett hem. Han hade samlat cn rätt nätt förmögenhet under tretiofom års ansträngande verksamhet. Men han hade aldrig förvärfvat sex pence på ett sätt för hvilket han behöfde rodna. Han var känd som ett mönster af tro och heder inom handelsflottan. in dag kom han händelsevis att passera förbi det ställe der girisbukens boning blifvit bygd. Det var en vacker Aprildag och stället såg mindre otrefligt ut än vanligt. Solen glänste på den breda floden och riggerna på skeppen aftecknade sina mörka linier mot den ljusblå himlen. Ett plakat uppklistradt på det förfallna staketet tillkännagaf att stället var till salu. Kapten Duncombe höll plötsligt inne sin häst. — Dethär är just ett ställe för mig! utropade han; tätt invid floden som för tretiofem år sedan förde mig ut till sjös på min första resa — med utsigt åt Pool och alla de gamla fartygen som ligga för ankar. Detta är ett ställe för mig! Jag skall hugga ned detta gamla ruckle och bygga upp ett vackert hus för mig och min tös att bo i. Sedan skall jag, då jag ligger vaken och hör vattnet brusa, kunna föreställa mig att jag fortfarande är på sjön. Om kapten Duncombe ej varit sjöman, skulle han sannolikt ha tagit i betraktando att trakten var glest bebygd, marken sank, grannskapet illa beryktadt. Men han