Göteborgsposten – 20 januari 1870, sida 1

Frän Riksdagen. Båda kamrarne sammanträdde första gången under denna riksdag i Tisdags f. m. kl. 10, dervid som ordförande fungerade hvardera kammarens äldsta riksdagsman, i den törsta frih. Sprengtporten och i den andra hr Hierta. Båda dessa öppnade sammanträdena med ett helsningstal. Sedan kamrarnes tillfälliga ordförande nämnt ledamöterna i de deputationer som hos konungen skulle göra sig underrättade om hvilka talmän och vice talmän blifvit af regeringen utsedda, och dessa deputationer fullgjort sitt uppdrag, tillkännagafs i Första kammaren att till dess talman blifvit utsedd landshöfdingen i Nyköpings län grefve G. Lagerbjelks och till vice talman f. d. landshöfd. hr O. I. Fåhreus, samt i Andra kammaren att till talman derstädes utnämnts biskopen i Karlstads stift hr N. A. Sundberg och till vice talman f. d. kapt. C. A. Mannerskants. Hr Sprengtporten örtverlemnade derefter talmansklubban till grefve Lagerbjelke, hvilken helsade Första kammaren sålunda: Mina herrar! Kallad genom II. M:t konungens nådiga förtroende att äfven under denna riksdag vara talman i Första kammaren. utbeder jag mig att få inleda öfvertagandet af detta ansvarstulla värf med en från hjertat gående vördsam anhållan om att i kammarens vänskap, välvilja och förtroende få vara innesluten. Att söka deraf göra mig förtjent skall blifva målet för mina oaflåtliga bemödanden. Den andel i lagstiftningen, som enligt grundlagen tillkommer Första kammaren, är för samhällets lugna utveckling af hög betydelse. Med skarpsynt blick skall den urskilja hvad af det bestående är moget till förfall från det, som uti sig innebär vilkoren för föryngrad lifskraft. Den skall vara lika angelägen om att bortrensa det förra som att bevara det sednare. Den skall föra det beståendes talan, men icke ett bestående, som föråldras och förfaller, utan ett bestående, som föryngras och förstärkes. Att denna höga bestämmelse blifvit enligt grundlagens anda uppfylld, derom vittnar det erkännande, som kammarens beslut tillvunnit sig; att så skall fortfara, derför borgar den anda, som lifvar kammarens ledamöter. Fast öfvertygad om att så är och att så skall förblifva, tillåten mig, m. h., att frambära en vördnadsfull önskan om lycka och framgång uti edra nu förestående arbeten till ett älskadt fosterlands väl. Gud bevare konungen och fäderneslandet! Hr Hjerta yttrade å Andra kammarens vägvar nägra hjertliga ord, då han ofverlemnade talmansklubben till biskop Sundberg, som höll till kammaren följande tal, innan han intog ralmansstolen: Mina herrar! För fjerde gängen är nu talmansbefattningen i riksdagens Anura kammare till mig öfverlemnad. Jag vågar tro, att en sådan förnyelse af det ansvarsfulla uppdraget icke skett, om ej h. m:t konungens nådiga törtroende blifvit af kammarens eget förtroende bekräftadt. Den myckna vänskap, jag under tre riksdagar här åtnjutit, gifver mig åtminstone rattmätig anledning att hysa denna tro, utan hvilken jag skulle skygga tillbaka för den ifrågavarande befattningens svåra och grannlaga pligter. Af dem bland euer, mina herrar, för hvilka jag är personligen okänd, kan jag emellertid icke ännu begära något, som först genom sjelfva utöfningen af mitt kall måste förtjenas. För närvarande anhåller jag blott hos eder alla om benaget öfverseende meu mina brister och om välvilligt bistånd, när resultaterna af edra blifvande öfverläggningar skola i form af grundlagsenliga propositioner framställas. I afseende på vårt förestående gemensamma arbeto önska vi sakert allesammans att det må fortgå i frid och krönas med framgång. Salus reyublice summa lex esto (fäderneslandets välfärd vare lagen för våra handlingar); se der det främsta vilkoret för önskningarnes uppfyllelse. Väl är det sannt, utt ingen lag, ingen grundsats, huru hög och lefvande den än må vara, eger tillräcklig makt att förekomma allvarsamma meningsstrider eller ens dessa politikens oskyldigare torntspel, af hvilka den enskilda talenten ofta skördar större ära, än samhället vinst; men inom en rådplägande församling, der alla en er, Ar STSRGEPRIGA, KLTIYIRS TES ARNE AA LTTE TE VET NEN ANNE ALINE AA STAT ME