Göteborgsposten – 19 januari 1870, sida 1

gången varit inne der, och under denna tid hade Thomas Milsom i Van Diemens land fått plikta för sina förbrytelser. Detta lilla mörka rum med sina smutsiga väggar och låga nerrökade tak, var ett slags paradis för den återkomne förbrytaren. Här var han sin egen herre, här kunde han fritt njuta af starka drycker och stark tobak — fritt vara lat när han så behagade och arbeta på det sätt som bäst anstod honom. Han satte sig på en stol och lade app benen på en annan. Derefter tog han upp en kort lerpipa ur fickan, stoppade och tände den samt började röka på ett långsamt, begrundande sätt, i det han då och då afbröt för att tala för sig sjelf. Mr Milsom hade slutat sin andra pija shagtobak och låtit höra mer än ett utrop af harm och otålighet, då dörren öppnades toch Dennis Wayman inträdde bärande en bricka med några maträtter och ett stort porterkrus. — Jag ville bära hit er mat sjelf, sade han, ehuru jag har mycket att göra derute. Jag är mycket glad att se er tillbaka igen. Jag har undrat mycket hvar ni varit sedan ni försvann. — Ni hade ej behöft undra om ni vetat att jag varit på andra sidan om denna vår välsignade jord. Jag trodde ni visste att jag var — Mr Milsoms finkänslighet förbjöd honom att fullborda meningen. — Jag visste att ni råkat i bryderi, svarade mr Wayman. Det vill säga jag visste det ej säkert, men jag gis