Göteborgsposten – 19 januari 1870, sida 1

gången, innehållande följande uppsatser: Den nyaste tidens kyrkohistoria af Carl von Bergen; Politiska betraktelser från Sveriges medeltid, ett hittills okändt motstycke till Konungaoch höfdingastyrelsen af C. Eichhorn; Om svenska litteraturen och dess historia af Rud. Hjärne; Emanuel Svedenborg, hans personlighet och verksamhet, bedömda ur den Nya kyrkans synpunkt af R. L. Tafel samt Litteraturöfversigt. Tidskriften utkommer som bekant i år med ett häfte i månaden. Af Svensk Litteratur Tidskrift ha vi mottagit sluthäftet för förlidet år, irnehållande: Nordisk universitetshistoria af Clas Annerstedt; En längre och nedergörande kritik af Bichners bok Kratt och Materia af Hans Forssell samt Anmälningar af en del diktalster. — Tidskriften kommer ej att under detta år upphöra, utan skall fortfarande utgifvas, ehuru under ett förändradt namn. Den skall neml. kallas Svensk Tidskrift för Litteratur, Ekonomi och Politik och utgifvas af hrr Hans Forssell och Carl af Wirssn gemensamt. Dessa namn äro en borgen för, att Svensk Tidskrifst skall redligt och med talang föra den oväldiga och sansade kritikens kuit samt äfven med talang göra sitt ord hördt, utredande och förklarande, under de meningsbrytningar, som beteckna våra dagar. Äfven Nordisk Tidskrift för Politik, Ekonomi och Litteratur har utsändt sitt sluthäfte för 1869, innehållande: fortsättning af M. B. Richerts utmärkta afhandling -Om nordisk bildning och fornnordisk litteratur, skrifven med en klarhet i bevisning och en glans i formen, som gör läsningen deraf ej blott undervisande, utan ätven särdeles angenäm; Slut på P. Bajers skildring af Det skandinaviske Literaturswiskab; Foreningsbestrwbelserna og vore offentlige Organer, af en oldre Betragter, en tänkvärd uppsats, försedd med en särskild esterskrift af Redaktionen; Om medlen till befordrande af en närmare förbindelse mellan de nordiska universiteten af M. Weibull; Nordiska Nationalföreningens Årsberättelse 1868-9 af dess sekreterare, samt Litteraturanmälningar. Afven denna aktade och på värderika uppsatser ingalunda njugga tidskrift skall under 1870 utgifvas, ehuru med den förändring att ett dubbelhäfte om 6 ark utkommer hvarannan månad till rdr 7: 50, på postkontoren postarvodet inberäknadt. Dödsfall. Grosshandl. Frans Schartan i Stockholm afled, till följd af en plötsligt ådragen lunginflammation, natten till igår i nutvudstaden vid ett par och sjutio års ålder. — Stockh. Dagbl. egnar den aflidne följande dödsruna: Begåfrad med en ovanlig ihärdighet och arbetsförmåga, klart hufvud och snabb uppfattning, enerzisk och kraftfull som få, lifligt intresserande sig för allmänna värf och ständigt åtnjutande sina medborsarss synnerliga förtroende, har grossh. Schartau egnat en stor del af sin långa lofnadsbana åt det offentliga lifvet, och han har dervid i allmänhet spelat en framstående och inflytelserik roll. Han var en af veteranerna från den gamla borgarestånds-oppositionen, en bland dem, som kraftigt medverkade till brytande af väg för nyare tidens idäer här i landet, ehuru han sedermera blef, såsom så många andra, rid tilltagande år allt mer och mer försigtig och slutade med att tillhöra dem, som inom den nya representationen bilda det konservativa elementet. Redan vid 1840 års riksdag inträdde Schartau i dåvarande borgareståndet såsom en af Stockholms reprezentanter och blef genast vald till ledamot af statsutskottet, inom hvilket hans stora förmåga, hans kraft och beslutsamhet snart förskaffade honom ett betydande inflytande. Han fortfor de följande rikslagarne att tillhöra borgareståndet och statsutskotet, ända till 1848 års riksdag, som, om vi icke missaga oss, blef den sista, vid hvilken Schartau var lelamot af borgareständet. Berekelsegrunder af enkild natur förmådde honom att vid derpå följande iksdag undandraga sig förtroondet att bli omvald. Men då representationsförändringen blifvit genomörd och Stockholms stadsfullmäktige skyndat att ned stor pluralitet kalla honom till en bland hufudstadens representanter i Första kammaren, intog jan der vid sidan af frih. Da Geer den plats, som em nn genom sin bortgång lemnat tom. Ehuru han cke efter det nya statsskickets införande deltog i iksdagsförhandlingarne med samma lif som fordom, ar han dock i alla afscenden en prydnad för örta kammaren och en heder för den kommun, han erstades representerade. IIan deltog icke under de vå sednaste riksdagarne i något utskotts arbeten, nen var vid 1867 års riksdag ledamot af bankout.