Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 2

så att han kunde vända tillbaka till England som sin egen herre. Han landsteg i Skotland och vandrade från Granton till Yorkshire, der han tillfälligtris träffade tillsammans med en gammal bekant och i dennes sällskap fortsatte vandringen till Raynham. De två vandringsmännen, båda skurkar och båda lika mycket i saknad af skor och penningar, hade stått vid hvarandras sida vid portarne till parken och åsett den ståtliga likprocessionen. Och på det sättet fick Thomas Milsom återse den som hun kallade sin dotter — den flicka som tillika med sin gamle farfar tre år förut flytt från hans osälla hem. Efter det ogynnsamma samtalet med Honoria vände Thomas Milsom kosan mot London. Den dag skall komma då ni och jag skola göra upp våra räkningar med hvarandra, mylady, mumlade han för sig sjelf och utstötte en ryslig förbannelse med detsamma han kastade en sista blick mot slottet, innan han vände ryggen åt Raynham. Sedan mr Milsom passerat den gränstrakt af obebyggd mark och nyuppförda hus som skiljer London från landet, tog han riktningen mot Ratcliff Highway. Han gick med snabba steg genom de befolkade gatorna, som blefvo ännu mer befolkade i samma mån han närmade sig Towern. Men hastigt som han gick, var tideus gång ännu hastigare. Det hade varit ljus middag då han inträdde i den lilla lugna staden Barnet. Klockan var nio då han först hörde stojet i Ratcliff Highway. Han gick direkte till Glada Matrosen.