Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 2

plottmakaro skola någonsin kunna säga, att något bedrägeri varit förenadt med detta barns födelse. Om jag lefver för att skydda och vaka öfver det, skall detta barns lif vaktas mot hvarje fara och försvaras mot hvarjo fiende. Och det skall vara många fiender färdiga att angripa arfvingen till Raynham. — Hvarföre det, mylady? — Emedan detta unga lif och mitt lif skola stå emellan en usling och en förmögenhet. Om jag och mitt barn båda skulle dö, blefve Reginald Eversleigh egare af den rikedom till hvilken han en gång var erkänd arfvinge. Enligt bestämmelserna i sir Oswalds testamente, erhåller han en obetydlighet för närvarande, men för framtiden har han många utsigter. Om jag dör barnlös, skall han ärfra Raynham. Om hans båda kusiner, bröderna Dale, dö utan direkta arfvingar, skall han ärfva tiotusen pund om året. — Men det tyckes just ej vara någon stor utsigt mylady. Det finnes intet skäl för det antagandet, att sir Reginald Eversleigh skulle öfverlefva er eller bröderna Dale. — Nej, intet annat skäl än hans samvetslöshet, svarade Honoria tankfulll. Det finnes menniskor som äro i stånd till allt. Men låtom oss ej vidare tala om det ämnet. Jag har aoförtrott er min hemlighet, Jane Payland, emedan jag tror att ni är mig uppriktigt tillgifven. Ni vet nu hvarföre jag har beslutat att qvarstanna på Raynham Castle, och ni anser mitt beslut klokt, eller hur?