Göteborgsposten – 17 januari 1870, sida 2

talning. Hr Svensson förklarade att som det af hr Lindman uppsatta testamentet icke vore så affattadt att det för det ändamål hvartill det var afsedt kunde användas, han icke ansåg sig skyldig betala det belopp hr Lindman fordrade, men ville godtgöra denne för sitt besvär med 25 eller 30 rdr. Härmed ville dock icke hr L. låta sig nöja utan begärde uppskof för att med vittnen styrka att hr S. lofvat honom större honorar. Till denna anhållan lemnades äfven af rätten bifall. Emellertid hade hr Lindman till d. 10 sistl. November uttagit en ny stämning å hr Svensson så lydande: Hos vällofl. rådhusrätten får jag härmed anhålla om laga kallelse och stämning å hr stadsfullmäktigen D. C. Svensson, med påstiende som följer: Det är med stor ledsnad jag ser mig nödsakad att ånyo uttaga stämning å hr D. C. Svensson, men mina lefnadsomständigheter tvinga mig ovilkorligen att vidtaga denna sorgliga åtgärd. Saken är nemligen den, att under den rättegång, som för närvarande pågår emellan mig och hr Svensson angående arvode för upprättandet af ett testamente, hr Svensson har i en till rätten d. 15 sistl. September ingifven skrift utlåtit sig på följande sätt: Då det emellertid visat sig att tit. Lindman emot mig användt samma metod som emot flera andra personer här i samhället, nemligen att på ett oförsynt sätt söka tilltvinga sig större ersättningsbelopp för ringa arbete, vill jag, såvidt på mig beror, söka sätta en gräns för detta pryningasystem. Vidare har hr Svensson i samma skrift yttrat: mig synes att tit. Lindmans oförskämda begäran skall förefalla hvarje rättänkande menniska mera än skamlös. Oaktadt jag i hr Svensson yrkat ansvar för dessa ärekränkande utlåtelser, har han deretter i en annan d. 6 innevarande månad till rätten ingifven skrift vidhållit desamma, hvilket betydligt måste ha förökat deras för mig menliga inverkan på allmänna opinionen, enär dessa för mig graverande beskyllningar blifvit framställda af en inom samhället högt ansedd man samt i många åhörares närvaro upplästa vid domstolen, alltså på offentlig ort. Detta måste naturligtvis landa mig, som är advokat och hvars existens uteslutande beror på allmänhetens förtroende, till stor skada. Vore det en rå och obildad person, en person utan inflytande, som mot mig utslungat så ärekränkande beskyllningar, kunde de möjligen för mig vara mindre skadliga, men nu är den, som efter moget öfvervägande framställt dem, hr stadsfullmäktigen D. C. Svensson, en man, som bland sina medborgare åtnjuter ett så stort anseende och förtroende, att han blifvit utvald till representant för rikets andra stad, hvilket gifver beskyllningarne en mycket större vigt. Den förlust, som genem hr Svenssons beteende blifvit och framdeles kan blifva mig förorsakad i mitt yrke, är det naturligtvis mycket svårt att taxera i penningar, men säkert är emellertid, att skada blifvit mig tillfogad, och gifvet synes det mig vara, att sådant icke får ske i ett civiliseradt land utan att skadeersättning ädömes förbrytaren. Detta har äfven blifvit antaget såsom gällande princip i andra stater, t. ex. i England, der i fall, som detta, den ärekränkande parten alltid förpligtas att gifva vedergällning, oftast till högst betydligt belopp. Med afseende å vår lagstiftning bör efter min förmening strafflagens 6 kap. 3 S här tillämpas, och yrkar jag, att hr stadsfullmäktigen Svensson för sina ofvan omnämnda ärekränkande beskyllningar, hvilka måste vara lika betydande med en ärekränkande gerning eller falsk angifvelse, tillförpligtas att till mig betala vedergällning, hvars belopp jag vördsamt öfverlemnar till rätten att bestämma, i det jag förklarar mig fullt belåten med en summa stor Femtusen (5000) rdr rmt. Fri och öppen talan i målet förbehålles. Ersättning för rättegångskostnader yrkas. Göteborg d. 10 November 1869. Elof M. Lindman?. Häremot anmärkte hr Svensson, att då hr Lindman förut yrkat ersättning i samma sak och denna fråga ännu icke vore af rådhusrätten afgjord, något afseende icke borde fästas å denna af hr L. uttagna nya stämning. Hr Lindman invände häremot, att han förut endast begärt ersättning för sitt besvär för testamentets uppsättande, men icke för den skada han lidit genom de ärekränkande beskyllningar hr Svensson mot honom utkastat, och anhöll derför att det af honom nu uttagna ansvarspåståendet vid detta tillfälle måtte tagas till rådhusrättens pröfning. Rådhusrätten resolverade att båda dessa frågor skulle gemensamt handläggas å annan dag. I Lördags afkunnade rådhusrätten utslag i detta mål och tillerkändes hr Lindman för upprättandet af ifrågavarande testamente en ersättning af 40 rdr; men då han förut bekommit 10 rdr för samma arbete, älades nu hr Svensson att till henom ytterligare utbetala 30 rdr. Hvad deremot beträffade de af hr Lindman gjorda ersättningsanspråk för den skada han lidit genom de af hr S. utslungade ärekränkande beskyllningar, kunde rådhusrätten derå icke fästa något afseende, men dömdes hr Svensson deremot att böta 25 rdr för smädliga yttranden. Hyra för obegagnad tomtplats. I sistl. September månad begärde konstberidaredirektören Å. Salamonsky genom sin sekreterare Francois Niolis hos Drätselkammaren härstädes lämplig plats å s. k. Ilasselbladska ängen för uppförande at en cirkus. Till denna ansökan lemnade äfven Drätselkammaren bifall med vilkor bl. a. att hr Salamonsky skulle i hyra erlägga 400 rdr i förskott för en tid af 5 månader från d. 1 sistl. Oktober. Hr Salamonsky lät emellertid sedermera genom sin sckreterare göra förfrågan hos chefen för Göta artilleri-reg:te öfver