Göteborgsposten – 15 januari 1870, sida 1

LUTLUGSUL UU 10 FLGucmeII ty öfver skatten, hvad värde har väl den nu? Denna konst att röka, lika omöjlig för andra dödlige, som det är för en trashank att röka äkta IIavanacigarrer, nu reducerad till j: noll, till Bosch, till intet! Sannerligen, det skulle inte förvåna oss, om vi en vacker dag bortåt Påsktiden finge se Göteborgs Hushållskällare stormad af en bataljon Falkenbergsamazoner beväpnade med gopa, raka, smörjehorn. ö Förträffliga, mirakulösa benfria kött, du som innan kort troligen blifver en oumbärlig rätt för hvarje Bränvins-Frukostbord. minsann tro vi icke att du skulle kunna narra hela verlden till att supa bränvin på förmiddagarne, om du äfven egde förmågan att ersätta bristande tillgångar af annan art! Frukostar, isynnerhet bränvinstrukostar, äro eljest just icke mycket gouterade i vår , I praktiska stad, der man väl förstår att sätta värde på dygnets bästa arbetstid och har fulln komligt klart för sig, att ju mindre proppadI man är, desto raskare går arbetet undan. Middagar och super, det är en annan sak, och för dylika arrangemanger har, som i a I förra krönikan nämndes, ett nytt tempel öpp, nat sina portar. Det är Börsens restauration. n Att döma af den lifliga trafik, som under vecr kan varit rådande både der uppe och der t nere, tyckes det också ha fallit allmänheten 1 smaken. Om sjelfva anrättningarne må sag-de allmänhet sjelf döma, vi vilja endast fästa d oss vid de yttre anordningarne. Hvad då ) sjelfva reparationen beträffar, synes den oss I der nere, på schweizeriet, der den var mest e behöflig, ha blifvit skäligen knapphändigt undanstökad och vi framdraga som exempel dea koreringen i det mellersta rummet, som är t wer än lofligt enkel och smaklös samt föga :, harmonierar med den både smakfulla och eletganta möbleringen. Men — den förra har n staden ombesörjt och bekostat, den senare värg den på stället, hr M. Lindberg, som, i allt hvad på honom ankommit, sökt tillmötesgå de I strängaste fordringar. Serveringen, bestridd e af förekommande, prydligt ekiperad betjening, har hittills varit oklanderlig, den yttre utstyrå seln vacker och modern från bordservisen till e likörglaset, från kristall-ljuskronorna till de särdeles praktiska tändsticksställen. i Apropos tändstickor! Hvad säges om föl-jande lilla nätta annonsutgjutelse som vi nyligen påträffat i en Berlinertidning: Sv 1 eo — MW KK RR PP ev ort — DD , 1—1 Eine Deutsche Ersindung leider auerst von den Schweden ausgebeutet. kommt e nun indlich auf Deutschland zuräck in Gestalt der Deutschen hb Sicherheits-Zundhölzer t, 1 ohne Schwefel u. Picsphor, ! 1t ( giftfrel, nicht ( t feuergefährlich, i 0. 8. v. , Herren vete hvad icke tyskarne snart upp. I funnit, ifrån krutet till säkerhetständstickorna! Till slut få vi väl höra en djupsinnig german framkomma med det påståendet att jorden med allt hvad deruti är blifvit skapad af en tysk. Men det tror nog ingen. Vill man deremot påstå, att ormen i paradiset var af germanisk extraktion, skall man lättare bli trodd. Ty ormen hade en talande tunga, och än idag byter han lätt om skinn. Den förflutna veckan har bjudit på icke mindre än tvenne dramatiska nyheter Fru Aubrays idåer och ÅKapten Gars. Den förstnämnda pjesen har blifvit fördelaktigt recenserad. Vid första uppförandet visade publiken sig ganska intresserad och ändå vardt man syrprenerad, när man i Tborsdags, då stycket uppfördes för andra gången, inträdde i salongen och fann den hardt när — tom. Vi beklaga hr Strakosch och icke mindre hans sujetter, som nödgas anstränga sig — man kan väl säga öfveranstränga sig — för så ringa tack. Men vi tro att teaterns styresmän nog mycket forcera representationerna, som man ser till föga gagn för det hela. Om Kapten Gars hoppas vi att få yttra oss i nästa krönika. Hr Salamonsky skyr heller icke att anstränga sina vartister, men han har bättre betaldt för sitt och deras besvär. Steeple-chasen i Thorsdags hade lockat fullt hus till hans cirkus, och ehuru halsbrytande och lifsfarlig för de uppträdande den än förekommer, åskådaren förefaller den ganska roande. — — — — ——ä 17 — — 8 I afton gifves i Nya Teaterns foyer under anförande af hr Leopold Beyerböck, en gammal välkänd bekant som åter hitkommit, en afI tonunderhållning, hvarpå vi fästa allmänhetens synnerliga uppmärksamhet. God musik för billigt pris, det har på sista tiden icke stått oss till buds och vi förmoda derföre att allmänheten skall räcka till äfven för denna anspråkslösa tillställning. Bland nummer som utföras 4 må särskildt nämnas: Lumbyes Drömbilder, I. hvari alpeittran spelas af hr Leop. Beyerböck samt Götaelf-Vals af hr J. Beyerböck. Vid utgången från Cirkus Salamonsky sistl. Thorsdag blefvo vi ähöra vittne till följande : dialog: Di ä allt skam så bra di der italiI: enarne. — Ja, di i då utmärkta, men i: qväll gjorde di inte sin värsta konst. — Hur ä den då? — Ja, se de kan ja nu inte beskrifva, men di slutar me att di bär ut hvar! 1 — — tog WW Er FP WoW fu andra! Huru detta gick till fingo vi tyvärr icke höra, ty just i detsamma kom folkströmmen och skiljde oss ifrån de båda samtalande, två hederliga 2mmadammer Wh;2 —