Göteborgsposten – 15 januari 1870, sida 1

ms3 Fi LugntFalfklart. , ) 2 25,403 — 1,3 Lugnt. Mulet. 19 125,325 1,0 S0. D:o. Veckokrönika. Den gamla Carolinska tiden är förbi, arabesk på bakgrunden af en tidningsnotis. — Sömnlösa nätter i Falkenberg. — Kött från allmänhetens sida. — Börsens restauration. — Tysken är sig lik. — Nya Teatern. — Cirkus Salamonsky. — Beperböckska konserterna äterupplifvade. — Änekdot. Ni är en bildad menniska och känner följ aktligen till histerion om den hungrige araben, som i öknen påträffade en påse, hvilken han trodde innehålla dadlar, men som istället endast innehöll diamanter, ni har hört talas om Tantali qval, kort sagdt, ni kan göra er ett klart begrepp om sannolikheten af följande lilla skizz. Unga herr Kullin får en vacker dag underrättelse om att ett stort arf tillfallit honom efter en rik onkel i Amerika, ty man må alldeles icke tro att de rika onklarne i Amerika numera endast förekomma i tyska lustspel, svenska blåstrumpsromaner eller vestgöta-korrespondenser till Nerikes Aliehanda. Vi skulle, om vi hade lust, kunna relatera en fullkomligt sann -historia, från platsen till och med, om en onkel som häromdagen skickade ett veritabelt amerikanskt guldmynt till det yngsta af sina brorsbarn och en vexel till sin i torftiga omständigheter försatta svägerska — men som sagdt vi kunna, gudskelof, tiga och nu är det om unga Kullin, som vis vilja tala. Agathon Polykarpus Kullin är det mest lofvande kryddkrämarfröet i en af Westergötlands mindre städer. Han är sin gamla mors glädje och sin principals ögonsten, ty ingen förstår sig bättre än han på att handskas med vigterna och schåsa med kunderna. Han är frisk, rödblommig och stark, det är visserligen sannt att hans händer täfla i rosenprakt med hans kinder, men det synes nu icke, när han på såargerna hvitbehandskad, pomaderad och strålande svänger om med sin moi tice så hurtigt, så oemotståndligt, att väggprydnaderna äro färdiga att spricka af lutter förargelse. Han är skarpskytt och naturligtvis kerporal, och det hviskas om att sjelfvaste borgmästarens Carolina — i förbigående sagdt den välvise Themisprestens förstfödda, icke någon af hans pigor — att sagde unga dams blickar med välbehag hvila på den smärte, bredaxlade Agathon Kullin, då han i