Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 1

ett pensionsreglemente och den lärer förlidet ir haft några sammanträden; men ännu förspörjes ej att det blifvit färdigt, huru enkel saken dock är. Jag fäster mig mindre dervid att exemplet på långsamhet icke bör gifvas tån detta håll, men jag fäster mig synnerligen dervid att tiden förspilles oförsvarligt. Jag har någon anledning förmoda, att blott en pensionsinrättning för publicister blir organiserad, så kan den påräkna en ganska hederlig grundplåt från en af publicitetens veteraner, som befinner sig i den lyckligaste ekonomiska sällning, men som naturligtvis icke kan gå händelserna i förväg. Det är just icke angenämt för en chef, som nitiskt arbetar i sitt kall och som sträfvar för det allmänna bästa, att se sig trakasserad af småsinnet och afunden. Så är förhållandet med generalpostdirektören Roos. Hans förslag och åtgärder, både dem han vidtagit och icks vidtagit, hafva på den sista tiden på det hätskaste sätt blifvit angripna i insända uppsatser, som meddelats i tidningarne, och han har ansett sig skyldig bemöta dessa anfall; men för att göra det har han endast behöft anföra förhållandena sådana de verkligen äro, hvaraf det visat sig att hans motståndare förvridit obestridliga fakta. En sådan strid upptager dock mycken tid, hvilken den lätt kan uppoffra, som ingenting har att göra, som grälar för att förströ sig, men icke den som har fullt upp att göra med sina tjensteåligganden. Nu senast bar hr Roos i tidskriften Framtiden blifvit beskylld för okunnighet och vårdslöshet vid underhandlingar med främmande stater, hvarigenom han tillskyndat Sverige uppoffringar af mer än en fjerdedels million rdr årligen. Författaren till denna uppsats är visserligen f. d. postdirektören i Hamburg, hr J. C. Hellberg, och beskyllningarne förlora derigenom i tillförlitlighet, men de äro dock i alla tall obehagliga för den mot hvilken de äro riktade. De äro så hätska att man riktigt märker huru de gnissla, och de äro företrädesvis personliga. Hr Hellberg kan i den vägen producera hela volymer; han har intet annat att syssla med, ty han åtnjuter 8000 rdr i pension, som han uppbär af Nordtyska förbundet och som generaldirektör Roos förskaffade honom när sven ska postkontoret i Hamburg indrogs, hvilke: hr H. icke kan förlåta den svenska poststyrelsen. Det måste väcka förundran attFramtidens redaktion, som icke bör sakna spalttyllnad, har velat meddela den ifrågavarande uppsatsen, som äfven har till uppgift att gora det nya postförslaget på förhand misstänkt och forhatligt, under det att hr Hellberg sjelf vidgår att han om detsammas innehåll saknar närmare kännedom. Härtill kommer att om hr Roos skulle vilja svara, så lärer han sjelf få bekosta tryckningen, enit Framtidens redaktion icke meddelar upp satser af polemisk beskaffenhet mot sådana som i tidskriften införts. Det enklaste torde vara att hr Hellberg icke hedras med svar, så tröttnar han väl. Löjtu. Annerstedt har nu utgifvit de två första häftena af sina Strödda skrifter — originella allt igenom, blixtrar af snille på hvarje sida, men icke tillfredsställa de sor nuftets män, det inser jag tydligt. Emellertid ha de skänkt mig ett ofantligt nöje. Mera om dem härnäst. Drottningen, hvars opasslighet jag för nå gon tid sedan omnämnde, kan nu göra promenader i vagn. Kronprinsen och kronprinsessan af Danmark hitväntas den 26. Carlsdagen kommer att firas med stor bal på slottet, och då stadsfullmäktige i år icke arrangerade någon Nyårsbal, så är det sannolikt att någon bal på börsen kommer att arrangeras under danska fursteparets vistelse här. Göran.