Göteborgsposten – 13 januari 1870, sida 1

berättelsen om lady Esersleighs flykt och sir Oswalds plötsliga död samt några detaljer om förhöret. Som han ej gerna ville tro det värsta, hade han frågat Gilbert Ashburne innan han antog den rysliga berättelse som värdshusvärden meddelat för riktig. Mr Ashburne bekräftade denna berättelse och sade sin åsigt vara, att hustruns tlykt och förnedring varit enda orsaken till mannens död. Sedan Lionel Dale hört detta af en man hvilken han visste vara sjelfva sannivgen och hedern, hade han blott en känsla för sin onkels enka och denna känsla var afsky. Han såg hennes skönhet och hennes förtvitlan; men han hade ej medlidande för hennes olyckliga belägenhet, och hennes skönhet ingaf honom endast vämjelse; ty hado ej denna skönhet varit första orsaken till sir Oswald Eversleighs sorgliga öde? — Jag önskade träffa er, mylady, sade Lionel Dale efter en stunds pinsam tystnad, för att ursäkta mig för ett besök som kunde tyckas opåkalladt. Sedan jag nu gjort detta, behöfver jag ej besvära er vidare. Han bugade sig med kall artighet och lemnade rummet. Han hade ej yttrat ett ord af tröst eller deltagande till denna qvinna som endast en vecka varit enka; ingenting kunde vara mera betydelsefullt än uraktlåtandet af dessa vanliga fraser och Honoria kände en bitter smärta öfver deras uteblifvande. De gulnade löfven betäckte den väg på hvilken sir Oswald Eversleigh fördes till sitt sista hvilorum; de föllo fortfarande i massor från de gigantiska ekarne och de ståtliga gamla bokträden; ej en solglimt upplyste nejden, ej eg