Göteborgsposten – 12 januari 1870, sida 2

punkt Ior denna bibana skall biifva atsamma betydenhet som Hessleholm och Eslöf, hvilka båda utgöra anknytningspunkter för betydliga sidobanor. Lyckad björnjagt. Följande har blifvit Filipstads tidn. meddeladt: Tredjedag jul blef en skogens konung, en nalle, skjuten i sitt ide i närheten af torpet Bjursjön ä Bosjöhyttas mark. På första snön under innevarande höst holmades denna nalle af skogvaktaren Hindrikson vid Mokärnshyttan. Ett upprepadt regnande lät emellertid befara att nalle lemnat sitt ide, men vid den undersökning som verkställdes befanns vederbörande icke allenast ligga qvar, utan derjemte ligga mycket trygg. Af UIindrikson, som med jagtkamrat företagit detta besök, gjordes utanför idet alarm, i afsigt att väcka den slumrande, men förgäfves. En längre stång måste anlitas och sedan Hindriksons jagtkamrat med denna gjort nalle allvarsamma påminnelser, visade han sig slutligen och rusade mycket uppretad fram genom öppningen af sitt ide. Afvaktande detta ögonblick, helsade Hindrikson den yrvakne med ett säkert skott, som ögonblickligen gjorde slut på hans lif. En förfärlig tilldragelse, som d. 14 i förra månaden timade irom Folkerna församling i Dalarne beskrifves i Falu tidn. på följande sätt: En mjölnare vid namn Grönlund, anställd för vintern i en qvarn i Östanfors by, hade vid olyckstillfället något att syssla med stålpannan under långjernet, hvarvid han blef på något oförklarligt sätt fattad i kläderna och dragen med i verket. Af det tillstånd, hvari han återfanns kan man sluta, att han, när han blifvit fattad i kläderna, sökt värja sig med högra handen, hvilken då kommit i kuggverket och blifvit sönderkrossad. Fastgjord med kläderna i en krysspinne försattes han i en hastig roterande rörelse, hvarigenom hans kropp sträcktes ut till hela sin längd, dervid fötter och ben krossades mot närstående bjelkar och jern, så att det ena benet var borta jemt efter knäet, det andra något derofvan, det öfriga söndersplittradt. Ensam i qvarnen, upptäcktes den olycklige först då hans lille 6åriga son af sin moder sändes ned till qvarnen, för att kalla fadren till middag. Gossen, som ej fann sin fader, men tyckte sig se en säck i driln, skulle springa hem och berätta detta, då han slog omkull sig, och kom så in gråtande och glömde hvad han sett i qvarnen. Efter en stund går modren ned till qvarnen, men märker på qvarnens ovanliga gång, att något var på färde, skyndar nd, tycker sig ock se en säck i edriln, men upptäcker snart sin olycklige man sönderslagen och hela rummet bestänkt med blod och spillror af hans sönderslagna ben. —————