Göteborgsposten – 11 januari 1870, sida 2

och öfverlemnade sångsten till chefen för tredje afdelningen i kejsarens kansli (hemliga polisen) grefve Scherwalow, som genast närmade sig justitieministern grefve v. d. Pahlen och i tysthet anordnade en undersökning. Det visade sig då, att fredsdomaren Tscherkessow i Petersburg var en af ledarne för ett hemligt sällskap, hvilket isynnerhet räknade talrika anhängare bland yngre lärda, embetsmän o. s. v. och omfattade många personer, som förut misstänkts för att tillhöra detta förbund, på hvars uppdrag Wladimir Karakosow företog sitt bekanta mordförsök mot kejsaren. En hos Tscherkessow företagen husvisitation visade sig först utan resultat, men då efter justitietjenstemäns tillkallande Tscherkessows officiela handlingar tagits i beslag, visade det sig, att denne dolt sällskapets arkiv eller åtminstone en del deraf bland sina handlingar. Sedan dess ha sammansvärjningens trådar blottats, och 150 personer arresterats som deltagare i densamma, till det mesta unga män, hvilka redan länge misstänkts för radikala eller, såsom man i Ryssland säger, nihilistiska åsigter och genom hemlighetsfulla resor i de nordliga guvernementen väckt gensdarmernas misstro. Saken har naturligtvis i Petersburg gjort stor sensation, ty den bevisar, att den bekante mordengeln Muraviews ströftåg mot nihilisterna ej varit af den framgång, som många antagit. Naturligtvis begagnas Tscherkessows medbrottslighet af de talrika motståndarne till den på den demokratiska valprincipen hvilande fredsdomaremrättningen af bästa förmåga, för att göra de nya anordningarne inom rättsväsendet och deras grundläggare misstänkta. Hela saken skall likväl, efter all sannolikhet åtminstone, förbli utan några egentliga följder, emedan den faktiskt blott är ett tecken al förrycktheten hos en liten krets fanatici. Tanken att kalla det frigjorda landtfolket under vapen mot den regering, hvilken detsamma har att tacka för sin befrielse, är onekligen något sällsam. Men saken är dock af intresse, ty den erinrar regeringen om en nära förestående omhvälfning, som man hittills med obegriplig tanklöshet gått till mötes. Redan för ett par år sedan utkommo ett par broschyrer, särskilt Schedo-Ferrotis skrift Folkets arfvedel, hvilka fäste uppmärksamheten derpå, att på litogenskapens upphäfvande inom de flesta nordliga landskapen i Ryssland följt ea temligen allmän bankrutt för hela jordbruksväsendet och en förfärande upplösning i alla härtill hörande förhållanden. Dessa broschyrer bevisade efter statistiska data, att i Norra Ryssland den jordbruksidkande befolkningens välstånd gått tillbaka på grund af den allmänna otukten, fyllerilastens tillväxt och skatternas ofantliga storlek, att boskapens antal minskats med en tredjedel, att de bebyggda områden äfvenledes alltjemt minskas och att talrika nordryska godsoch hemmansbruk blifvit nedlagda, omedan de ej afgifvit den ringaste vinst. Dessa omdömen ha på ett öfverraskande sätt bekräftats af händelserna under hungersåret 1868. För 8 å 9 månader sedan lät den demokratiske slawophilledaren Koschelew trycka en bok, hvars skildringar punkt för punkt öfverensstämma med de nämnda broschyrernas, hvilka dock betraktade saker och ting ur konservativ synpunkt. Säsom en outebliflig följd af detta tillstånd framhöll Koschelew, att efter kommunaltvångets upphäfvande, hvilket hittills förhindrat bönderna från att lemna sina boningsplatser och kommuner, skall genast en oerhörd utvandring mot södern i massa komma att ega rum. Alldenstund kapitalbrist och ett ogunstigt klimat i många nordliga trakter göra, att jordbruket omöjligt kan åtminstone för ett visst antal år löna sig, så är det i sjelfva verket högst sannolikt, att många bönder skola lemna den jord, som visserligen blifvit deras egendom, men ej gifver någon nettoafkastning och vandra till den svarta jordens fruktbara trakt, der landtmannen ej behöfver något kapital och för att få on skörd endast har af nöden att så, ej att äfven gödsla. Alldenstund medlemmarne af en rysk kommun, till följd af inrättningen med den kommunala egendomen, solidariskt ansvara för skatterna, skola de af dessa, som ej bli betalta, utan vidare vältas på de solventa och på platsen qvardlisna medlemmarnes skuldror. Utvandringen af en del af de nordryska bönderna skulle sålunda ofelbarligen föranleda dessa qvarbliraa medlemmars för starka nedtryckning under skatter och slutliga bankrutt, hvaraf återigen måste