Göteborgsposten – 11 januari 1870, sida 2

Mr Missendens vittnesmål innehöll att sir Oswald dött genom verkningarne af något fint och föga kändt gift. Han hade upptäckt spår af detta gift i glaset, som stått på berdet bredvid den döde mannen, och hade upptäckt ytterligare spår i den aflidnes mage. Sedan de båda läkarne aflagt sina vittnesmål, hördes Peterson, taffeltäckaren. Han berättade de omständigheter som hängde tillsammans med testamentets bevittnande och upplyste vidare om, att det var han som burit yattenkarafen, claretkruset och det toma glaset till sir Oswald. — Hemtade ni vattnet sjelf? frågade coronern. — Ja, jag hemtade det sjelf. — Och glaset? — Jag tog sjelf ned glaset från hyllan. — Och ni är säker på att ingenting var i glaset då ni bar det till er herre? — Fullkomligt säker, sir. Jag är mycket noga med att tillse det alla glasen äro rena och klara, och skulle i ögonblicket upptöckt om något funnits på botten af glaset. Det vatten som funnits qvar i karafinen hade undersökts af läkarne och befunnits vara fullkomligt rent. Clarcten var orörd. Giftet kunde derföre blott i glaset ha införts i baronetens rum; men taffeltäckaren bedyrade att ingen annan än han sjelf och hans medhjelpare hade tillträde till det ställe der glasen förvarades. Huru kunde då baroneten ha blifvit förgifven annorlunda än af sin egen hand? (Forts.)