Göteborgsposten – 10 januari 1870, sida 2

fanns till, så måste det vara i detta rum, ty kammartjenaren förklarade att hans herre ej lemnat biblioteket efter testamentets uppsättande. — Jag höll mig vaken och lyssnade hela natten, sade Joseph Millard; ty jag var mycket orolig öfver min husbonde, alldenstund jag kände till den sorg som drabbat honom och att han under hela natten till gärdagen ej varit i säng. Jag trodde i hvar minut att han skulle kalla mig till sig så att jag alltjemt höll mig i beredskap. Det är ett litet rum nästintill detta och der satt jag med dörren öppen, och fastän jag då och då slumrade till, sof jag ingen gång så hårdt att jag ej skulle hört biblioteksdörren öppnas om den öppnats. Så att jag kan lägga mina fingrar på bibeln och svära på att sir Oswald ej lemnade detta rum, sedan jag och Peterson bevittnat testamentet. — Då måste också testamentet finnas på något ställe i detta rum och vi måste söka reda på det, sude mr Ashburne. Nu kan ni gå, Millard. Betjenten lemnade rummet. Reginald började åter att med magistratspersonens och lagkarlens biträde söka efter testamentet, under det de båda läkarne stodo vid kaminen och samtalade i dämpad ton. Man lemnade ej en enda vrå oundersökt. Men ullt. var fruktlöst och Reginald Eversleigh började fattas af förtviflan. Om de förflutna dagarnes brott, förräderi och nedrighet skulle ha varit utan ändamål? Med darrande känder vände han om papperen i byrån