Göteborgsposten – 10 januari 1870, sida 1

Den under de senare åren rådande stillheten i affärsverksamheten har — säger trafikstyrelsen i sin ifrågavarande berättelse — ännu under år 1868 visat sitt menliga inflytande på jernvägsrörelsen. Detta förhållande har varit så mycket ogyrnsammare, som det inträffat under en tidrymd, då en betydande sträcka nya banor tillkommit, ty dessa banor tillegna sig i allmänhov långsammare än de äldre linierna den rörels trafikområdet betingar, och bero sålunda i sin början, mer än en äldre bana af lifligheten i affärer; och då — anmärker styrelsen v.dare — på samma gång rälutbytet å de äldra bandelarne börjat tilltaga i en starkare proportion, måste det slutliga resultatet utfalla mindre fordelaktigt än under föregående år. Att så äfven varit förhållandet framgår deraf, att då samtliga statens banor (utom Arvika Norska gränsen) år 1867 lemnade på hvarje banmil en inkomst utöfver utgifter för drift och underhåll af 24538 rdr 18 öre, så utgjorde detta öfverskott år 1868 endast 20,331 rdr 7 öre. Då emellertid bruttoinkomsten var större år 1868 än 1867, måste således den minskade behållningen härflyta uteslutande trån ökade utgifter. Också finner man af trafikstyrelsens uppgifter, att utgiltsprocenten, d. v. s. utgifternas för drift och underhåll förhållande till bru oinkomsterna, hvilket år 1867 var endast 60,407 4,, år 1868 stigit till 67,708 4). Tager man linien Arvika Norska gränsen med i berkkningen blir resul tatet ännu ofördelaktigare ty då blir jemväl bruttoinkomsten mindre, så att utgiftsprocenten uppgår till icke mindre än 68.597 och behåll ningen visar sig hafva nellgått till 19,212,97 pr banmil mot 24.243. 35 år 1867. Orsakerna till den så betydligt stegrade utgiftsprocenten äro icke att söka i större utgifter för porsonal eller dragkraft. Tvärtom hafva båda dessa utgitter minskats: den förra med 222 rdr 42 öre pr banamil eller för hela den trafikerade banlängden med tillsammans 22,400 rdr i rundt tal; den senare med 6,2 öre pr tågmil, motsvarande en minskning i det hela af mer än 15,000 rdr — besparingar, för hvilkas iakttagande man bör hålla trafikstyrel sen räkning, på samma gåjg de utgöra ett yt terligare bevis derpå, att besparingar verkligen kunna vid statens jernvägar göras, utan at: trafiken deraf röner någon menlig inverkan. Deremot finner man hufvudanledningarne till utgiftsprocentens stegring hufvudsakligen i följande af trasikstyrelsen framhällna omständig heter. Först och främst har kostnaden för utbyte af räler under är 1868 uppgått till en kostnad, med 191,244 rdr 99 öre öfverstigande 1867 års, en tillökning i utgift, som förklaras icke allenast deraf, att ett större antal räler blifvit ombytta, utan jemväl deraf, at man börjat i större skala använda dels stål räler, dels s. k. stålhufvude räler, hvilka na turligtvis äro dyrare i inköp än jern-räler, men ega betydligt större hållbarhet. De aldre räler, som blifvit ersatta med nya, äro emellertid icke alldeles obrukbara, utan kunna dels användas till sidospår vid stationerna, dels genom omvalsning göras ånyo brukbara. Vidare förekommer i underhållet af bana och byggnader en tillökning i utgifter af omkring 200,000 rdr, till omkring hälften föranleda dels af tillfälliga utgifter, dels af sådana re parationer, som tillika innefatta förbättringar. En tillökning i utgifter, som slutligen är at anmärka, förekommer under rubriken forlu ster. I räkenskaperna för 1868 äro neml. såsom fullbordade arbeten, tillhörande under hållet, intagna äteruppbyggande af de genon brand under töreg. år forstörda stationshusen vid Hästveda och Stockaryd samt återställandet af största delen at stationshuset i Malmö. De — — Ö— ——