Göteborgsposten – 5 januari 1870, sida 1

Ni känner mitt lifliga intresse för samlare. De lefva ofta uteslutande för en ide, och tör den göra de villigt stora uppoffringar. Jag vill ej påstå, att alla samlare svärma för en id, som har den ringaste skymt af poesi — men det blir deras ensak. Samla de för att göra studier i någon viss riktning, så mycket bättre; samla de blott för att rädda från förstörelse, så göra de i alla fall nytta. I dag vill jag omnämna några af hufvudstadens mest framstående myntsamlare och myntsamlingar. Det är också ett intressant kapitel. I förbigående vill jag nämna att riksbanken har en myntsamling, som i vissa fall täflar med sjelfva k. myntkabinettet, hvilket nu förvaras i museibyggnaden. Det senare ökas ständigt genom inköp; den svenska jor: den aflemnar årligen äfven mycket, som länge förvarats der. De märkligaste som sålunda upphittas, blifva inköpta för statens räkning. I välment afsigt motionerades vid sistförlidne riksdag att riksbankens myntsamling skulle förenas med myntkabinettet; förslaget var alls icke oäfvet, men så fogades dertill, också i välmening, ett amendement att de mynt, hvaraf flera exemplar funnos, skulle fördelas mellan de högre elementarläroverken i landsorten, der således äfven myntsamlingar kunde bildas.