Göteborgsposten – 3 januari 1870, sida 2

na yttrande på Drottningholm: tt krig mellan de nordiska rikena är hädanefter en omöjlighhet. IIvarje bekräftelse på sanningen länder Skandinavien till båtnad. En sådan var det festliga möte, som i Norges hufvudstad under det förflutna året samlade de nordiska universitetens ungdom till en ny förbrödringsfest. En sådan är äfven den fortskridande sträckningen af jernvägen genom Jutland till Fredriksbavn, hvilken skall i så betydlig mån närma denna halfös befolkning till både Sverige och Norge. I Norge har det förflutna året företett ett verksamt demokratiskt arbete, hvilket i den Jaabdska rörelsen förlupit sig i en radikal, kanske demagogisk nervryckving. Storchinget har beslutat en utvidgning af den kommunala rösträtten och syves luta till att äfven vilja rösträtten vid Storthingsval annorlunda organiserad. De moderata ha, för att icke makten må förryckas, börjat sawla sig, för att söka bringa till stånd opinion för en verklig öfre kammare, hvilken skulle kunna bilda den för ett sundt statslif nödvändiga motvigten mot den andra kammarens naturliga ostadighet. Åfven religiösa konflikter ha i Norge betecknat det förflutna året. Stora andliga rö relser äro der i gång, hvilka skaka statskyrkan och synas skola bland de tungsinta bergs boerna bringa till lif en reformatorisk yttring af allvarsam art. Inom sjeltva kyrkan står striden het mellan ortodoxien och grundtrigianismen företrädesvis — och betydelsefulla nog kunna dessa andliga böljslag vara för det norska folkets utveckling. Mellanrikslagen och den ändrade riksakten stå ännu på dagordningen. Af dessa torde den törra snarare komma att skrida mot sin lösning, än den senare, emedan den stigande trafiken genom nordvestra stambanan, hvilken i Wermland nalkas sin fullbordan, ökar intressenas gemensamhet och dermed öfven behofvet af lättnader på alla håll. Norge har under det förflutna året, likasom Sverige, lidit af en ohyggligt ökad utvandring.