Göteborgsposten – 3 januari 1870, sida 2

det gamla testamentot hade blifvit kringspridda på bordet, då baroncten upplöste det band som var knutet om dem. Han tog i tankspriddhet ett af dessa papper och öpp: nade det. Det var brefvet som skrifvits af den olyckliga flicka hvilken dränkte sig i Seinefloden — brefvet från Reginald Eversleighs offer — just summa bref, hvilket ingifvit sir Oawald den föreställningen att hans nevö voro ovärdig att ärfva en så stor förmögenhet. Baronons ögonbryn rynkades då han läste detta bref. — Och åt en sådan man, åt en man som är i ståud att öfverlemna en olycklig qvinna åt förtviflan och död står jag i begropp att gifva min förmögenhet! utropade han. Nej, det beslut jag fattade vid Arlington Street var ett rättvist och klokt beslut. Jag har varit vansinnig i dag — harm och förtviflan gjorde mig vansinnig; men det är ej för sent att rätta mitt fel. Mary Goodwius förförare skall aldrig bli herre till Raynham Castle. Sir Oswald tog det papper, på hvilket det nyss uppsatta testamentet var skrifvet, och höll det öfver lamplågan. Han bar det bort till kaminen och kastade det brinnande i den toma eldstaden. Han berraktade det tankfullt, tills större delen af papparet var förtärdt af elden, och gick derefter tillbaka till sin plats. — Mina systersöner, Lionel och Douglas Dale skola dela godset sig emellan, tänkte han. I morgon skall jag skicka efter min lagkarl och uppsätta ett nytt testamente. —