Göteborgsposten – 31 december 1869, sida 1

Vintern var en smula bister, Våren oskuldsfull, men varm, Kom så sommarn med artister, Publicister och allarm ..... Möten i hvarenda vrå, Konstutställning sen, som få! Ofverallt celebriteter, Glam emellan skål och vägg: ÅKäre! Säg mig, hvad han heter, Han med glasögon och skägg? — Han? Apelles det törbjude Att jag icke kände Gudel! — Nå, än den då? Den der lilla, Som ser så energisk ut? Han med ögonen som trilla Hit och dit i hvar minut.... Nu han Hedlund tar i famn? — Rudolf Wall å karlens namn! — Ack förlåt, ännu en fråga: Hvem är mannen, der jag ser; Elden i hans blick tycks låga Dubbelt skarp, då munnen ler, Håret gråsprängdt, pannan hög?! — Han? Jo, det är Erik Bögh! Så det ljöd på alla ställen — Ständigt samma låt igen — Först och främst dock den der qvällen I Trädgärdsföreningen ..... Mer begapad man kan bli Knappt i ett — menageri! Vidare: Uti vår stad man Kom sig tör att ge en gärd Minnet utaf J. A. Wadman.... Dock, du häpna efterverld, Skyll ej det på stan, nej, håll! Äran tillhör — Par Brikoll. ÅÅt den italienska sången Båddats en för tidig grat, Suckade helt säkert mången, Då vår opera gick i qvaf. Gudskelof, att dock man har Ett dramatiskt sällskap qvar! Dör ock detta, Sextinia Evig blygd dig följa skall, Din blir skulden om Thalia Tar sin tillflykt till — ett stall. Hu! Jag reen mig tycker se den: Salamonskys Cirque på Heden. Tack och heder för asylen, Krubban, som de små du gett, Och för -Sumpen? som von Yhlen Åt vår goda smak beredt! Tack, för nya vexeldagarOch för stränga munkorgs-lagar! Vinternattens stjernor blicka Fridfullt ner på snötäckt graf Och en helsning de oss skicka Från den gamle, som oss gaf Frukterna af årslång möda, Rastlös sträfvans rika gröda. Åren komma och försvinna Månget minne glömmes snart, Men ett namn skall städse brinna Uti våra häfder klart. Derför ock det stråle här: Vet, Sven Renströms namnet är. Och nu farväl, du gamla år, Din timma snart är slagen; En annan al! vår kärlek får, Alltifrån morgondagen! Ja nu, godt folk, ett hip in tutti! För unga 1870! V. S.