Göteborgsposten – 31 december 1869, sida 1

Våldet kan ej längre stanna, Flyktar bort till mörkrets strand, Kärlek, kärlek, hopp och tro I hvart menskohjerta bo! head I Så kan det hända Till slut det går, Men förrn till ända Ar detta år, En Litania Som kan förslå Du Sexti-nia Dock lyssne på: Hvad i stort Som i smått Du har gjori Öch förmått Kort och godt Skall bli spordt! Numro ett: Du oss gett En kanal; Mycket tal Har man sett Om skandal: Att för smal Man den redt; Eller ock: Att en flock Fartyg gått Der till grund I en stund Högst fatal! Idel spott Och kabal! Slikt förtal Ar för ledt Röjer blott Brist på vett! Lesseps kännt Excellent Sina kort Och sin ort! Mer bevändt Och mer stort, Det, han gjort, Än all — strunt Sen man sport! Hvilket lif En Khediv, Som slår på, Kan förmå Ställa till, Om han vill! Fest på fest, Och hvar gäst Mådde godt I hans slott Dag och natt; Allrabäst Robert Watt. Storsultan, Som är van Vara främst Och förnämat, Svor som f-n, Der han satt Hela dan Öfver att Någon sagt, Att det fanns Någonstans Större glans, Mera prakt Än just hans. Och han gret Och han svor Vid sin storE profet, Och han lät Säga till Ismail Vara still. Så blef frid, Så blef ro Till en tid Skall man tro, Kommer så O. von K. Apropos. Och slår i oss en dalkarl så lång som han sjelf Om ett galaspektakel i stort, Ifrån Gefle till Luad, trån Skanör till Kongelf Taltes om hvad Demirg ian gjort: Hur sast liten till växten han uppträdt så stor, Skänkt bort ordnar åt f-n och hans mor. Men — då blir det ett gurgel och det med besked, Så att maken ej spordes i Nord, Herr Demirgians rykte, det råkar på sned För von Knorrings förhastade ord. Sist från Norge sig höjer en hotande röst: Olafs-korset slit bort från hans bröst! Huru saken egentligen hänger ihop, Vet till dato herr stallmästarn bäst; Men nog hade ej så han väl kommit i rop Om han icke gått på som en häst, Och om icke bland dem, hvilka fiago se på, Äfven varit — herr Oscar von K.! Förnämst hland vice-kungens gäster Och solen vid Sultanens festor Var kejsarinnan Eugenie, På Nilens stränder for hon kring sern, Men vände åter sist till — Sfinxen Som dväljs i les Turleries. Han suttit lugn fastän det hette, Att till en viss tjugondesjette Revolutionen man beredt. Dock ingen än blods-Lyktan tänder Men då och då med fulla händer -RKochefort med käx man honom gett. I S:t Petri stolta kyrka Att ej Gud, men påfven dyrka Böjer knä en brokig hop: Uccellenxer. sans-eulott er, Hertiginnor och Cocott er, Fromma, med och utan — dop. Hon hvars ÅÅve knappt vill tystna, Plägar i Mabille att lyssna Till en eldig vals af Strauss! — Hvilken mängd af skilda läten, Hvilken massa biskops-säten Hvilken ståtlig Pia fraus! ; . I Nordanlanden folkens kärlek brunnit : Med samma glans som himlens stjerna har ) För tvenne hjertan, som hvarandra funnit, ; För Skandinaviens ädla furstepar! . Och varmt det hviskats på Norrena lunga-: -Gud skänke sällhet åt de båda unga! . i Sist må bli inregistreradt TT. 2 2A 44 824.