Göteborgsposten – 30 december 1869, sida 1

rina och Krain, samt i Tyrolen, der pater Greuter leder församlingens ultramontana och feodala majoritet. Här gick utskottet tillochmed så långt i sitt motstånd mot regeringen, att det förklarade riksgrundlagen af 1867 vara olörenlig med Tyrolens rättigheter och statsrättsliga ställning. Den skulle medföra en tillintetgörelse af landets politiska tillvaro. Men riksrådet kan ej råda öfver Tyrolens ställning i helstaten utan dess eget samtycke; landtdagen vill häfda sin lagstiltningsmakt i alla förbållanden, der gemensamhet ej tordras i afseende på rikets enhet och makt, och säger att lagar om ekob och äktenskapssaker ej få strida mot den katolska kyrkans lära, emedan trosenheten är Tyrolens rätt, men lofvar i stället att medverka till rikets ordnande efter Oktober-diplomet, d. v. 3. ren och klar feodalism. Majoriteten fick likväl ej tid att tillträda utskottets betänkande, emedan landtdagen blef dessförinnan hemförlotvad. Intet under, att dessa svårigheter framkallat nya betänkligheter hos de ledande österrikiska statsmännen, och länge ha rykten om ministerskiften varit i omlopp. Än hette det, att Berger skulle afgå. omedan han ville ha en fullständig revision af grundlagen; än att ministören var oense om, huruvida man skulle föreslå en valreform, då landtdagarne ej kunnat enas; än att alla ministrarno hvar tör sig erbjudit kejsaren att atgå. Några vilja veta, att regeringen önskar, tör att få den statsrå tsliga frågan ordnad, att ett möte af riksråder, landtdagsmän, journalister och andra förtroendemän tör alla delar af riket och alla folkslag sammankallas, och att deras förslag dereftor framläggas sör ett nyvaldt riksrån. Hvad som mycket stärker dessa rykten, äro de ungerska tidningarnes uttalanden om, att ordning måste åstadkommas i dessa forhallanden, eftersom ungrarne kunna fordra, att Österrike är starkt, emedan det ej kan vara belätet med att förena sig med ew lik — dessa ord som lagts i Nopoleon III:s mun är 1866. Österrike bör derför försona sig med czecher och polackar. Äfven bland tyskarne ljuda nu röster, hvilka gå i samma riktning. En ansedd po: litisk fört, d:r Fischhof, har i en bro-chyr uttalat sig för Österrikes ombildning till ett monarkiskt Schweiz, i hvilket hufvudvigten skall läggas på de enskilda landskapen och alla nationaliteter fullkomligt likställas; och fastän de centralistiska bladen på det häftigaste angripa hans förslag, gör skriften likväl stort uppseende. De böhmiska tidningarne anföra den som ett vittnesbörd om att tyskarne äro skulden till att ingen försoniog ästadkommits, och wienertidningen Presse säger vemodigt, att den förhoppningsfulla stämning, som uppstod etter den feodala ministåren Beleredis tall i slutet af 1866, lemnat rum för en tröstlös likgiltighet. En ultra tysk tidning, hvari den gamla tyska högfärden kommer till uttryck, som ej vill finna sig i att uppgifva herraväldet, har för ett par månader sedan börjat utkomma; och en nyligen utkommen annan broechyr visar, huru djupt tyskarne sakna sin törra ötvervigt. Den föreslår neml en fullständig omstöpning af länderna: Kongress, polen och Vestra Galizien skola upprättas till ett konungarike för konurgen af Baiern, och Östra Galizien skall tillfalla storhertigen at Oldenburg; dennes landsdelar och det nord östra Baiern skola införlifvas med Preussen, under det Pfaltz lemnas till Baden och Mellanfranken till Wärtemberg; återstoden af Baiern samt det sydliga Baden och Wirtemberg förenas med Österrike, som derigenom komme att omfatta 13 mill. tyskar och då lätt skulle kunna bevara öfvervigten öfver czecher och slovener, under det Sydtyrolen skulle uppgitvas till Lalien. Äfven Wienertidningen Das Vaterland har talat om, att man mäste afstå från Sydtyrolen, emedan dess innebyggare endast till namnet äro undersåter, och dertör att man ej i längden kan fasthålla dam emot deras vilja; förr måste man upprätthålla sin ställning i Italien, men nu skulle det ej vara till någon nytta att använda penningar på att försäkra sig om Sydtyrolen. Så jäser det inom det stora riket, och.