Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 2

mranden som af honom blifvit fällda och hvilk e-blifvit stenografiskt upptecknade. IIan har 4 er j ex. sagt, att han, då han i Havre kastade Sis i vattnet, ej hade för afsigt att dränka sig er utan hoppades att, skicklig simmare som har ut s är, kunna rädda sig undan förföljelsen. Vic nett annat tillfälle yttrade han följande, hvilke ig I nästan skulle kunna tagas för ett hemskt nm I skämt: Om jag vore fri skulle jag inom kort a I blifva rik genom en uppfinning som jag gjort. e I Det är en mekanisk blodigel, som på tio min I nuter skulle utsuga mera blod än tjugo left vande blodiglar på en timma. De sevare dö sedan de slutat, men min skulle aldrig komma i olag. Ilan beklagar sig för ölrigt, att rättvisan är obillig mot honom som erkänt allt hvad man velat. Han försäkrar att han skall klaga härötver för kejsaren samt itall detia ej lyckas i ännu högre instans — hos folket! Sina medbrottslingar vid tru Kincks och barnens mord, hvilker han påstår att de ensamme utfört, ehuru han sjelt var närvarande, vill han icke uppgifva. Orsaken härtill skall, enl. hvad en annan fånge, kvilken sutit haktad i Samina cell som han, tor sig ha förstått, ha varit att medbrottslingarne hotat att, i händelse han angifver dem, mörda någon af hans familj. Derjemte berättar han angående mordet på sru hinck och barnen, att åen förstnämnda lefvat minst femton minuter sedan hon blifvit nedkastad i gratven och barnen kastades öfver henne. — Han spelar dessutom mycket kort — i alla spel är han synnerligt skicklig — med den ofvannämnda medfången och sina vaktare. En dag utropade han då han förlorade ett längt parti, hvilket i början visade sig lyckligt för honom: -Så har det alltid varit med mig; allting lyckas i början beundransvärdt för mig, men då Jag tror mig säker om framgång, så går allt förloradt! — För ötrigt skrifver han understundom vers. Den omnämnda parisertidningen återgifver sålunda ett akrostikon som han skrifvit öfver sitt namn: Jean Baptiste Traupmann. Det är illa statvadt och athandlar hans och hans familjs olyckliga öde. Slutligen må tilläggas att han alltid sofver med öppna ögon. I det vakna tillståndet är hans blick grym och listig, men han ser sällan någon i ansigtet. Hans yttre är deremot stilla och blygsamt och hans röst vek, nästan qvinlig.