Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 2

nit eftersom ni kan döma mig ohörd? Jag har ej gjort något orätt — jag har ej haft ens en tanke som ej varit uppfylld af kärlek till er! Jag är det hjelplösa offret för den nedrigaste komplott som någonsin varit hopsmidd för att förstöra en qvinnas lycka. Ett hånfullt skratt brast från sir Oswalds läppar. — Oh! utropade han, ni har således en historia att förtälje. Ni är offret för en komplott, säger ni? Ni har blifvit bortröfvad af skurkar, förmodar Jag? Ni har ej af fri vilja följt er amant? Qvinna, ni är genom det klaraste vittnesbörd öfverbevisad om ert förräderi. Man har selt or lemna Wizards Cave! Man har sett er sluta er intill Victor Carrington — sett er följa honom af fri vilja. Och så kommer ni och säger mig att ni är offret för en komplott! Oh, lady Eversleigh, den historien duger ej. Jag skulle trott er vara mera uppfinningsrik. — Om jag är brottslig, hvarföre ir Jag då här? frågade Honoria. — Skall jag säga er hvarföre ni är här? utbrast sir Oswald passioneradt. Se dit, lady Eversleigh, so på dessa vidsträckta skogar, denna park, denna trädgård; det är endast en sida af Raynham Castle. Duet var för deras skuli ni återvände, lady Eversleigh, af kärlek till dum — till dem allena. Under inflytande af en brottslig passion flydde ni med er älskare i går på aftonen; men ej förr erinrade ni er den rikedom ni förlorat, den ställning ni uppoffrat, än ni ångrade er dårskap. Ni beslöt att komma tillbaka. Er beskedlige man skulle utan tvifvel öppna sina armar för att mottaga er. Några böner, ett par tårar