Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 1

ATV I TDM IVT: lott att en olika tänkande belöfver frukta alt id tilltället se sina ord med afsigt misstydda, ina bevekelsegrunder misskända och sig äfven ör öfrigt utsatt för de oratoriska konstgrepp, vilka kunna stå motståndarnes förmåga till uds, utan han får också bereda sig på att nöjligen efteråt se sitt namn suddladt i de umera lyckligtvis fåtaliga organer inom pres: en, hvilka anse utslungandet at personliga nvektiver för den yppersta vapenbragd i saningens och frihetens tjenst. Men just dessa omständigheter medföra så mycket starkare iliggande tör den som eger en åsigt, den han mser vara värd att kämpa för, att icke med jerrglas betrakta striden, utan att stiga ned på kamp-platsen och blanda sig i de stridandes led. Så mycket vigtigare är det att snart leda strömmen i den rätta tåran, ju större de atvägar äro, på hvilka den råkat m. Folkiötenas lokala begränsning och deras förvandling till periodiskt återkommande diskussions-sammanträden skulle innebära åt skilliga fördelar. Öwerläggningarne behötde derför icke inskränkas till de oskyldiga frågorna om minskning at kaffeförbrukningen m. m., hvartill tidn. -Väktarenvill ha dem inskränkta, utan kunde gerna hädanefter som förr fritt hvalfva sg om alla ämnen i himmel och på jord. Men dessa anspråkslösa kommunala sammankomster med sitt lugna meningsutbyte skulle icke med fog kunna misstänkas för att vilja spela rollen af primärtörsamlingar, trognare uttryckande hela folkets vilja än hvad den lagbestämda representatioven förmår. De ambulatoriska sjeliskapade po litiska storheter, som på sin tid grasserade I rikets sydliga provinser och hvilka egde en viss likhet med vädret derutinnan, att man ej visste hvadan de kommo eller hvarthan de foro, skulle hädanefter försvinna. Men i stallet komme den politiska upplysningens talan att föras af män, dem man lärt sig känna och värdera för redbart utförande at kommunala värf, och hvilka icke behöfde tillsmickra 8ig åhörarnes fortroenae genom stora löften och lagra ord, emedan de redan på förhand egde det. I stället för act de nuvarande folkmötena egentligen tyckas åsyfta att — för att begagna en estetisk konstterm — såsom eti massans sublimaimponera på sjerran så ende åskådare, skulle sammankomster al sistnämnda slaget endast gå derpå ut, att såsom ett krattigt sjolfuppfostringsmedel inverka på de medlemmar som besöka dem. Vi ha gillat den tanke, som ligger till grund för denna folkrörelse, men ogillat den form, hvari tanken blitvit förverkligad. in följd at sistnämnda omständighet ar att vi icke kunna tillmäta dessa mötens resolutioner en särdeles stor betydelse. Redan den yttre organisationen har, enligt hvad vi antydt, i allmänhet varit sådan, att den icke tillåviv den mogna pröfning af frågorna, hvarförutan man icke kan tillerkänna någon vigt åt en mening, äfven om den omfattas at en i numeriskt häuseende än så aktningsbjudande majoritet. Mon när man ser samma frågor på så många sdäl. len at landet samtidigt väckas och göras till föremål sör agitation, då ligger den slutsats nära till hands, att de beröra förhållanden som djupt gripa in i samtidens lif och som snart på ett eller annat sätt skola krätva en omsestaltning. Då blir det också mera än annars pressens pligt att kasta sit ord i vågskålen, att väckande eller hämmande, varnande elle uppmuntrande, söka inverka på den allmänna rörelsen. För vår del skola vi icke undandraga oss att tid efter annan lemna värt bidrag till frågornas utredning, och detta så mycket hellre som det tyckts oss att mar från ett visst politiskt läger ällas att göra de ofta dunkla och abstrakta satser, hvilka framgått såsom resultat al folkmötenas öfverlägg ningar till politiska slag orår, hvilka mun önskar skola mekaniskt nötas in i en blindt troende allmänhets sinnen. sme sas ORTER SA OMAR SSE —— utg kor gal tre ocl sat vil hö